Mina2hjartan

Då var det dags för bvc igen då, 10 månaders kontrollen.
De fick godkänt på hörseltestet och vi kunde svara ja på alla utvecklingsfrågor (t.ex. om de ställer sig upp,  går längs med möbler).

Elly
Vikt: 7,055 kg.
Längd: 70 cm.
Huvudomfång: 43,7 cm.

Nadja
Vikt: 7,650 kg.
Längd: 71 cm.
Huvudomfång: 44 cm.

De växer på som vanligt. Längd och huvudomfång normalt och lätt under med vikten.
Vi fick som vanligt uppmaningen om att "ja, det skulle ju inte skada om de åt lite mer".
Jag förklarade som vanligt att det inte går och förklarade även att vi haft ganska mycket problem med maten - men att det aldrig berott på att damerna ätit kasst. Utan det beror helt och fullt på bvc jädra viktkurvor. De har hela tiden stressat oss att försöka ge mer mat än vad barnen vill ha. Vilkte förstör den naturliga matsituationen och resulterar i ledsna, oroliga föräldrar och irriterade barn. Efter varje vägning på bvc har matningen strulat jätte mycket och inte återgått till det välfungerande normala förrens oron över kurvorna lagt sig igen.
Dessutom äter de inte lite. Gröt på morgonen, varsin 8 mån burk + fruktefterätt till lunch och middag och 300ml välling till kvällsmat. Inga mellanmål då det gör att de äter mindre mat (och de får ändå i sig frukt till efterrät).
Jag sa att så länge deras vikt inte innebär någon risk för deras hälsa så tänker jag strunta i kurvorna och det tyckte bvc också. Elly och Nadja är ju pigga och nöjda barn som är helt normala i alla andra avseenden och det är ju det som är det viktigaste.
Ett bra bvc besök faktiskt!


För några dagar sen så var vi och höst-gungade. Vi är och gungar ganska mycket. Elly och Nadja tycker det är trevligt.

Ja, nu är man inte föräldraledig längre. Det är pappsis tur nu.
På gott och ont.
Det är jätte spännande att vara tillbaka i skolan, träffa massa nytt folk och få göra annat än gulli-gull-bebe-gull-gull.
Men jag saknar ju Elly och Nadja så mycket! Och bebe-gulli-gullet.
Jag får helt enkelt trösta mig med att vi har väldigt få föreläsningar, 2 halvdagar i veckan + ev grupparbete.

Det är social omsorgsvetenskap C-nivå jag läser, vilket innebär att jag ska skriva c-uppsats sista halvan av teminen.
Egentligen skulle jag läsa:
1. organisation, administratin och ledarskap A-nivå, 30hp.
2. Social omsorgsvetenskap C/3, 30hp.
3. Verksamhetsförelagdastudier, 15hp + personalpolitik och personaladministration 7.5hp , ekonomi och förvaltning 7.5hp.

Men p.g.a. att sociala omsorgsprogrammet håller på att avveklas och ersättas med socionomprogrammet så fick jag ändra ordning till:
1. Social omsorgsvetenskap C/3, 30hp.
2. organisation, administratin och ledarskap A-nivå, 30hp.
3. Verksamhetsförelagdastudier, 15hp + personalpolitik och personaladministration 7.5hp , ekonomi och förvaltning 7.5hp.

Så att jag skulle kunna skriva uppsatsen med social omsorgare.
Det passar mig perfekt. Skönt att skriva uppsats så länge tommy är hemma.

Men jag är så TRÖTT efter första skoldagen. Jag hoppas att det är spänningen inför nya klass och allt sånt som är orsaken för så här sliten orkar jag inte va varje dag. Jag skulle kunna somna rätt upp och ner, här och nu.

Kanske beror det på förkylningen också.
Vi är sjuka allihopa. Det började med att näsan rann på Elly och Nadja, i fredags var det nog, och de sov jätte dåligt.
De har aldrig varit sjuka förut så det kom som en överraskning.
Vad dum jag var som sa "Elly och Nadja har aldrig varit sjuka", i torsdags. Det fick man ju äta upp på fredagen. I min familj får man uppenbarligen inte säga sånt utan att omedelbart straffas av högre makter.
I går började jag känna av halsen och idag har tommy också fått ont. Det är ett jätte knepigt halsont. Känns som glödande grus. Men Elly och Nadja verkar vara på bättringsvägen i alla fall, så det kanske är snabbt övergående.
Vill inte vara sjuk! Jag skyller på öppna förskolan och skumt väder.

För att ytterligare ta ner min fysiska hälsa några nivåer så har jag ett en halv cm stort jack på insidan av underläppen.
Det kan ju bli så att om man biter sig i läppen/kinden en gång så svullnar det lite och leder till att man biter sig fler gånger på samma ställe, ni vet? Så blev det för mig. Fast typ 100 gånger mer avvancerat än normalt.
Jag har nog bitit mig ca 50 gånger på samma ställe. Det verkar tyvärr som om mina (vampyr-) gaddar håller på med någon typ av hämd aktion mot det lilla stackars försvarslösa biten hud mittemot. Nu har jag ett gigantiskt hål där.
Jag kan knappt röra munnen, inte slicka mig om läpparna och verkligen inte äta med tanke på att jag dessutom har ont i halsen.
Ja, det är på det hela taget riktigt synd om mig!
Sår i munnem har jag dock en ganska gedigen erfarenhet av. Jag vet inte varför jag verkar begåvats med denna "talang". Men på ett eller annat sätt så lyckas jag att endera genom någon typ av olycka slå/rispa upp ett sår eller bita mig själv. Jag kan lätt komma på minst 5-6 olika tillfällen liknande detta. Vi det här laget är jag tämligen säker på att det pågår en inre strid av kanebalistisk karaktär i min munnhåla. Fy vad ont det gör! Det är faktiskt det värsta vardags-ontet jag vet.
Gahhh.... sova!



Ps. Min älskling och faderna till våra barn är numera (färdig-) utbildad tanghygienist. Grattis!!! ds.

Vi var på öppna förskolan idag. Det är en av de första gångerna vi är där.
Tjejerna älskade den nya miljön och alla spännande leksaker. De fick prova en lära-gå-vagn för första gången och hajade grejen direkt. Både Elly och Nadja traskade omkring som om de aldrig gjort annat.
Nadja passade även på att stå själv utan stöd riktigt länge. Jag tror att det var rekord.



För oss va det också skönt att få byta miljö, träffa andra föräldrar och slippa Ellys och Nadjas gnäll för en stund. Det har tyvärr blivit en vana de senaste dagarna. Det är nog en kombination av uttråkning och nytillkommna tänder som gör livet mindre glatt. Men det är nog övergående. I dag har de dessutom sovit riktigt kasst så det har säkert bidragit en del.

Men det är inte det jag är less på (även om jag förståss föredrar mina glada tjejer).

Det är det här eviga gnatet om hur jobbigt det måste vara med tvillingar.
I dag var det några på öppna förskolan som diskuterade detta bara några meter bakom oss. Jag är väl medveten om att de troligtvis inte gör så för att vara taskiga. Men jag kan ändå inte låta bli att irriteras.
Jag tycker inte att det hör till allmänt hyfs att diskutera något på ett negativt sätt då föremålet för diskussionen kan höra hela samtalet. Endera så involverar man personen i diskussionen eller så väntar man tills han eller hon är utom hörhåll.

Jag har absolut inget emot att svara på frågor även om ämnet tvillingar=jobbigt? är ganska uttjatat numera. Men jag tar hellre det 100 gånger än att höra personer som, inte har en susning om va de snackar om, diskutera det bakom min rygg.
Jag vet att jag låter riktigt arg och bitter nu. Men det är förmodligen det jag håller på att bli.
De första 200 gångerna jag hörde denna diskussion, på caféer/stan/bussen/affärer/var som helst, så tog jag det med ro. Men nu blev jag faktiskt riktigt ledsen. På ett sätt vill jag säga till. Men jag tror att modet skulle tryta halvägs in och det skulle bli pankaka av alltihop. Jag är dock ganska frestad att kontra med "Ja, det måste ju va piss enkelt att bara få ett barn". Det är ju ungefär lika sant som att tvillingar måste va jätte jobbiga. Men tror ni att de skulle fatta vinken? Eller är det kanske på en för låg nivå?

Jag är inte arg på personerna som pratar om det. De är säkert jätte trevliga personer som jag kanske till och med kommer att prata med i framtiden. Men jag är så less på att detta beteende är okej? Varför är det det?
Jag skulle knappast sitta bakom en överviktig person och diskutera hur jobbigt det måste vara att va fet?

Jag tycker inte våra älsklingar är jobbiga. De är det bästa som har hänt oss och jag är överlycklig över att de är två. Det finns en mängd fördelar med tvillingar och dessutom vet vi inget annat eftersom det är våra enda barn.
Men det kan jag inte berätta eftersom det inte är någon som frågar mig. De jämför i stället med sin enling och utgår från att det är den x 2. Vilket, enligt mig, är så olika saker att de inte ens kan dela galax.
Sen finns det stunder då det är riktigt, riktigt jobbigt med tvillingar. Vi begravs i problem som en enling förälder inte ens har behövt fundera på. Men de stunderna så är väl denna typ av samtal ännu mer olämplig.
Då är det ju lagom kul att få det, hur jobbigt vi måste ha det, slängt i ansiktet vart man än vänder sig?

Sen finns den värsta typen och den har jag tack och lov inte stött på så ofta. Det är de som riktigt gottar sig i hur jobbigt det måste vara. Fy vilka hemska typer.

Nej, sånt som uppskattas är positiva kommentarer och om ni vill veta hur vi har det så FRÅGA! Kom inte med antaganden och prata inte bakom vår rygg.
Elly och Nadja kommer snart att förstå vad ni säger. Vad kommer de att känna för sitt tvillingskap om de hela tiden får höra hur jobbiga de måste vara?

Ursäkta detta bittra och arg inlägg. Men jag var tvungen att få det ur mig. Jag tar gärna emot tips om hur jag kan tackla sånt här?

Men en jätte bra sak hände också. Föreståndarinnan för öppna förskolan ska genom bvc försöka bjuda in tvillingföräldrar och deras tvillingar. Jag tror det var tänkt så att det skulle finnas en speciell tid då man kan komma så att man inte missar varanndra. Det har funnits förut på herrhagen, men inte nu längre. Det är möjligt att vi är de enda med tvillingar som är på öppna förskolan just nu. Men man kan säkert skrapa ihop fler, jag tyckte mig höra något om att de även skulle bjuda in utanför gränserna?
Jag gillar verkligen denna idé. Jag har själv funderat på att söka efter fler tvillingföräldrar. Då jag verkligen har saknat detta och kännt mig väldigt ensam i vår situation. Nu har jag visserligen kontakt med några andra tvillingföräldrar och det ger mig jätte mycket. Men det skadar ju inte med fler och att få träffas irl.

Hänger ni med? Jag skriver nya inlägg hela tiden. Men det är bara det att jag har så mycket på hjärtat just nu.

Äntligen så har jag fått in en film när Nadja pussar Elly. De brukar gosa längre. Men man får väl nöja sig med det lilla man lyckas fånga. Än så länge är de inga linslusar.. om det inte räknas att äta kameran. På det temat har vi skapat en högst konstnärlig filmserie, Elly och Nadja - ur en mobilkameras perspektiv. En tragedi i 3 delar.
Men åter till denna film..

Ber om ursäkt för den dåliga kvalitén (fattar inte varför det blev så på youtube, den är inte så kass i orginal) och för min prata-med-bebisarna-röst (fast jag lär ju knappast va den första i världen med "är det verkligen så jag låter"-ångest).
Det viktigaste är ändå att de är sååå söta... (Ha ljudet på så ni hör Elly skratta)




15 min innan konsum stängde fick jag ett akut souercream and onion-chips och citron begär...

Recept för de som missat denna ljuvlighet:

1. Häll souercream and onion-chips (OLW) på en tallrik.
2. Dela en citron.
3. Gröp ur citronen med en sked eller pressa ur saften och häll den över chipsen.
4. Se till att alla chips blir ordentligt indränkta.
5. När chipsen antagit rätt konsistens dvs. blöta och sladdriga är de redo att avnjutas. Ät dem med fingrarna.
6. Serveras med ett stort glas vatten.

Gotti gotti! Men tandhygienist tommy uppmanar alla att hålla sig borta från tandborsten i minst en timme efteråt då detta sliter enormt på emaljen. (Fast han säger det inte fullt så surt som de läskiga tanterna i reklamen)

..så jag traskade dit. På tillbakavägen upptäckte jag detta:



Ett UFO?
Nja, jag skulle tippa på en regnbåge. Men den hade en lite konstig färg?
Är det någon som vet varför regnbågar ser ut att vara en båge?
Jag har ingen aning. Jag skulle kunna redogöra för Antonowskys KASAM i sömnen, men inte tusan vet jag ett skvatt om regnbågar. Bör man skämmas? Jag skyller på att det inte är mitt område.

De på konsum börjar nog undra vad jag är för typ igentligen. 3 gånger den senaste veckan har jag kommit dit utan pengar. Första gången när tommy var på sjukhuset och han hade mina kontanter och mitt konto hade runnit slut (jag hade glömt föra över från mitt andra konto), andra gången då jag hade kontanter men drog det tomma kortet (hade inte fyllt på än) av gammal vana och tredje gången idag när jag glömt kortet hemma i kortläsaren.
Jag tycker att det är så jädra pinsamt. I de flesta fall där köp inte går igenom så rör det sig ju säkert om såna här situationer där man t.ex. missat att föra över pengar.
Man känner sig ju ändå lite som:
"Hej-jag-har-bränt-alla-pengar-men-försöker-handla-ändå...."
Plussa dessutom på en tvillingvagn med två gnälliga tvillingar i så är det bara att fortsätta: "..och-nu-får-jag-föda-mina-barn-på-vatten-och-mögliga-mariekex."
Så nu är det skärpning! Om jag så ska limma fast kortet.

Tillbaka till citroner.
Nu vet vi helt säkert att Elly och Nadja är mina! Jag lät dem smaka på citron häromdagen. Jag trodde att de skulle rygga undan direkt. Men båda var helt tokiga i det och ville inte sluta slicka på citronen. Tur att de inte kunde få i sig så mycket i alla fall. Vet inte hur bra det är för känsliga bebis magar.
Elly visade ytterligare prov på vårt släktskap idag. Tommy bjöd på sin banan och Elly var minst sagt skeptisk till denna frukt. Nadja tyckte däremot det var smaskens och bet stora bitar som hon tuggade i sig.
Men Elly kommer nog komma på bättre tankar. Hon brukar va lite skeptisk först, men sen mjuknar hon.
Det va lika med rån och smörgåsar. I början var hon jätte rädd för dem började lipa så fort hon fick en i handen. Men nu äter hon minst lika bra som Nadja.

Nej, nu ska jag ta mig ann de citronindränkta chipsen.

Jag har förövrigt börjat byta ut min presentationsbild på olika ställen.
Detta har varit något av en svår nöt att knäcka (ja då var vi inne på nötter igen) eftersom jag knappt tagit några bilder på mig de senaste åren.
När jag var gravid så var det ju mest magen eller jag och magen och nu är det mest pluttarna som fotas.
Dessutom är jag extremt petig med hur jag ser ut på bilder och jag brukar inte börja acceptera en bild förens efter minst en vecka efter att den togs. Men nu har jag  i alla fall fixat en att ha tills vidare. Det må vara dålig kvalité (mobil kamera), har vårt slitna kök i bakgrunden och jag ser ut att vara hur stel som helst eftersom jag försöker inta den position där jag ser minst mähä-ig ut. Men vad gör man?
Det är så konstigt det här med foton. Hur man själv ser på ett foto av sig själv är oftast väldigt olikt hur omgivningen ser på samma foto. Jag tror att man ofta fokuserar på de komplex man har och är nöjdast med de bilder där dessa är minst framträdande. Medans omgivningen ser mer på helheten i bilderna och ger kattsingen i detaljerna. Därför föredra man (jag?) kanske andra bilder av sig (mig?) själv  än vad andra kanske skulle göra.
Eller är det bara jag?

Ja, i plural alltså. Både Elly och Nadja har fått sina första tänder idag!
Eller om de kom upp idag eller i går eller nått sånt vet vi ju inte med exakt säkerhet. Men de måste vara jätte nya iaf. De syns knappt, men känns som en vass kant.
Det är samma tand på de båda fröknarna, vänster framtand nere (den som brukar komma först) och de är lika mycket uppe.
Vi som nästan hade gett upp hoppet om några gaddar.
Det är faktiskt lite kul att de kom exakt samtidigt. Så behöver det ju inte alls vara, eller rättare sagt så är det nog ganska ovanligt. Jag tror inte ens enäggs brukar få så. Men Elly och Nadja har ju alltid varit väldigt lika i utveckling, storlek m.m.  Jag tror nästan att vi har ett par enäggingar som gömmer sig i våra tvåäggs.
Vi har ju alltid sagt att vi hoppas att de får tänderna samtidigt så vi får ta tand-gnälligheten på samma gång. Så det kanske var någon som hörde vår önskan. Får se hur det blir med resten av tänderna.
Dags att börja borsta tänderna nu:-) Det blir spännande. Får se om de går med på att öppna munnen.. knappast.

(Jag har egentligen skrivit en 10 sidors uppsats men varje detalj från förlossningen. Men vem vill läsa det? Så jag ger er den korta versonen i stället. Håll till godo.)

Först trodde vi att de skulle komma för tidigt och sen trodde vi inte att de skulle komma alls. Men en söndagkväll så var det äntligen dags.

Klockan 18 så startade värkarna. De var regelbundna direkt och med bara 3 min i mellan.
Klockan 20 kom vi in till förlossningenoch då var jag 5 cm öppen.

Tackade nej till epudral men ja till lustgas och det fortsatte med intensiva och starka värkar.
Det var många personer inblandade pga det var en riskförlossning men jag var väldigt inne i mig själv och sa knappt ett knyst under hela tiden.

Klockan 23 är jag öppen 8 cm och man tog håll på hinnorna för tvilling1, dvs Elly, för att kunna sätta skalpelektrod. Vattnet var makoniumfärgat vilket betyder att de skulle behöva suga rent i hennes svalj så fort hon var ute så att hon inte drog ner det i lugnorna.

Klockan 00 kräks jag en massa eftersom tvilling1, Elly, står vid spinae och kommer åt de nerverna. Strax efter görs nästa undersökning och jag är helt öppen.
Men Elly vill inte sjunka ner i bäckenbotten då hon kommer i felläge, vidöppen hjässbjudning och det blir en del trixande med det, b.la. så får jag en kateter för att tömma blåsan och ge plats åt henne.
Klockan 01.15 sätts syntocinondropp som är värkstimulerande och används nästan alltid vid tvillingförlossningar.
Tillslut sjunker Elly ned ordentligt och efter en halvtimmes sktivt krystande så föds hon klockan 01:48 den 29 oktober 2007.

Allt var lugnt och stilla.. i 6 minuter. Ultraljud görs och hinnorna tas på tvilling2 dvs Nadja. Syntocinondroppet kopplas på igen och en krystvärk, 10 minuter efter Elly, klockan 01:58 den 29 oktober 2007, föds Nadja. Även hon i huvudbjudning men med felläge, djup tvärställning.

Det var fantastiskt att äntligen få möta våra små hjärtan.

Elly och Nadja är helt galna numera. Det finns inget i vår lägenhet från golvet och 1 meter upp som inte har pillats på.
De drar runt som två yrväder och bryr sig föga om de får några blåmärken på köpet.



En dag gick jag runt och städade med dem i bakhasorna. Jag tyckte att det gick ganska bra.. tills vi gick in på toaletten. En blick bortåt och toalettrengöringen fick sin beskärda del av knubbiga bebislabbar och pappersrullen blev smakad på. uuh.


Det bästa med tvillingar:
- De är överallt.

Det sämsta med tvillingar:
-De är överallt.


8,5 - 9 månaders framsteg:

• De står upp mot allt och nu kan de även gå längs med möblerna. De kan sätta sig ner igen (ja, ner kom de ju förut också enligt "lagen om att allt som kommer upp kommer ner". Men nu gör de det utan att slå halvt ihjäl sig).
• Försöker stå utan stöd.
• Klättrar relativt obehindrat ner från den tidigare nämda sängen (på 3 dm).
• Smackar med läpparna om man frågar dem vad sillen säger.
• Nadja kan vinka (men Elly gör det nog snart hon med).
• Pussas (brukar dock bli en ganska slemmig historia).

Elly och Nadja har börjat med en sak som är sååååå söt. Om Elly ligger på rygg så kan Nadja komma fram och pussa henne = gnugga sitt ansikte mot hennes och ev försöka suga på henne.
Då börjar båda fnissa alldeles hysteriskt och de kan hålla på så flera minuter.
Sådana stunder är man verkligen lycklig över att de är två.

På tal om det.. Vad gör egentligen enlingar? Jag har så svårt att föreställa mig. Elly och Nadja hänger ju jämt ihop och finular tillsammans. Ja, de är ju med oss också. Men de leker ju med varandra på ett annat sätt, otvunget och på lika vilkor. Vad gör en enling? Finular den själv?

Jag vet inte om jag har nämt det tidigare. Men för ett tag sen köpte vi ett par badstolar av en annan tvillingmamma. Nu kan Elly och Nadja bada själv utan min inblandning. Jo, jag är ju förståss där hela tiden. Men jag slipper att vara i badkaret. Jätte fiffigt! Men jag gissar att de snart kommer komma på att de kan klättra ur dem och då är de för farliga.