Mina2hjartan

Vi var på öppna förskolan idag. Det är en av de första gångerna vi är där.
Tjejerna älskade den nya miljön och alla spännande leksaker. De fick prova en lära-gå-vagn för första gången och hajade grejen direkt. Både Elly och Nadja traskade omkring som om de aldrig gjort annat.
Nadja passade även på att stå själv utan stöd riktigt länge. Jag tror att det var rekord.



För oss va det också skönt att få byta miljö, träffa andra föräldrar och slippa Ellys och Nadjas gnäll för en stund. Det har tyvärr blivit en vana de senaste dagarna. Det är nog en kombination av uttråkning och nytillkommna tänder som gör livet mindre glatt. Men det är nog övergående. I dag har de dessutom sovit riktigt kasst så det har säkert bidragit en del.

Men det är inte det jag är less på (även om jag förståss föredrar mina glada tjejer).

Det är det här eviga gnatet om hur jobbigt det måste vara med tvillingar.
I dag var det några på öppna förskolan som diskuterade detta bara några meter bakom oss. Jag är väl medveten om att de troligtvis inte gör så för att vara taskiga. Men jag kan ändå inte låta bli att irriteras.
Jag tycker inte att det hör till allmänt hyfs att diskutera något på ett negativt sätt då föremålet för diskussionen kan höra hela samtalet. Endera så involverar man personen i diskussionen eller så väntar man tills han eller hon är utom hörhåll.

Jag har absolut inget emot att svara på frågor även om ämnet tvillingar=jobbigt? är ganska uttjatat numera. Men jag tar hellre det 100 gånger än att höra personer som, inte har en susning om va de snackar om, diskutera det bakom min rygg.
Jag vet att jag låter riktigt arg och bitter nu. Men det är förmodligen det jag håller på att bli.
De första 200 gångerna jag hörde denna diskussion, på caféer/stan/bussen/affärer/var som helst, så tog jag det med ro. Men nu blev jag faktiskt riktigt ledsen. På ett sätt vill jag säga till. Men jag tror att modet skulle tryta halvägs in och det skulle bli pankaka av alltihop. Jag är dock ganska frestad att kontra med "Ja, det måste ju va piss enkelt att bara få ett barn". Det är ju ungefär lika sant som att tvillingar måste va jätte jobbiga. Men tror ni att de skulle fatta vinken? Eller är det kanske på en för låg nivå?

Jag är inte arg på personerna som pratar om det. De är säkert jätte trevliga personer som jag kanske till och med kommer att prata med i framtiden. Men jag är så less på att detta beteende är okej? Varför är det det?
Jag skulle knappast sitta bakom en överviktig person och diskutera hur jobbigt det måste vara att va fet?

Jag tycker inte våra älsklingar är jobbiga. De är det bästa som har hänt oss och jag är överlycklig över att de är två. Det finns en mängd fördelar med tvillingar och dessutom vet vi inget annat eftersom det är våra enda barn.
Men det kan jag inte berätta eftersom det inte är någon som frågar mig. De jämför i stället med sin enling och utgår från att det är den x 2. Vilket, enligt mig, är så olika saker att de inte ens kan dela galax.
Sen finns det stunder då det är riktigt, riktigt jobbigt med tvillingar. Vi begravs i problem som en enling förälder inte ens har behövt fundera på. Men de stunderna så är väl denna typ av samtal ännu mer olämplig.
Då är det ju lagom kul att få det, hur jobbigt vi måste ha det, slängt i ansiktet vart man än vänder sig?

Sen finns den värsta typen och den har jag tack och lov inte stött på så ofta. Det är de som riktigt gottar sig i hur jobbigt det måste vara. Fy vilka hemska typer.

Nej, sånt som uppskattas är positiva kommentarer och om ni vill veta hur vi har det så FRÅGA! Kom inte med antaganden och prata inte bakom vår rygg.
Elly och Nadja kommer snart att förstå vad ni säger. Vad kommer de att känna för sitt tvillingskap om de hela tiden får höra hur jobbiga de måste vara?

Ursäkta detta bittra och arg inlägg. Men jag var tvungen att få det ur mig. Jag tar gärna emot tips om hur jag kan tackla sånt här?

Men en jätte bra sak hände också. Föreståndarinnan för öppna förskolan ska genom bvc försöka bjuda in tvillingföräldrar och deras tvillingar. Jag tror det var tänkt så att det skulle finnas en speciell tid då man kan komma så att man inte missar varanndra. Det har funnits förut på herrhagen, men inte nu längre. Det är möjligt att vi är de enda med tvillingar som är på öppna förskolan just nu. Men man kan säkert skrapa ihop fler, jag tyckte mig höra något om att de även skulle bjuda in utanför gränserna?
Jag gillar verkligen denna idé. Jag har själv funderat på att söka efter fler tvillingföräldrar. Då jag verkligen har saknat detta och kännt mig väldigt ensam i vår situation. Nu har jag visserligen kontakt med några andra tvillingföräldrar och det ger mig jätte mycket. Men det skadar ju inte med fler och att få träffas irl.