Presentationsbild
Jag har förövrigt börjat byta ut min presentationsbild på olika ställen.
Detta har varit något av en svår nöt att knäcka (ja då var vi inne på nötter igen) eftersom jag knappt tagit några bilder på mig de senaste åren.
När jag var gravid så var det ju mest magen eller jag och magen och nu är det mest pluttarna som fotas.
Dessutom är jag extremt petig med hur jag ser ut på bilder och jag brukar inte börja acceptera en bild förens efter minst en vecka efter att den togs. Men nu har jag i alla fall fixat en att ha tills vidare. Det må vara dålig kvalité (mobil kamera), har vårt slitna kök i bakgrunden och jag ser ut att vara hur stel som helst eftersom jag försöker inta den position där jag ser minst mähä-ig ut. Men vad gör man?
Det är så konstigt det här med foton. Hur man själv ser på ett foto av sig själv är oftast väldigt olikt hur omgivningen ser på samma foto. Jag tror att man ofta fokuserar på de komplex man har och är nöjdast med de bilder där dessa är minst framträdande. Medans omgivningen ser mer på helheten i bilderna och ger kattsingen i detaljerna. Därför föredra man (jag?) kanske andra bilder av sig (mig?) själv än vad andra kanske skulle göra.
Eller är det bara jag?
Vilka är det förresten som är här inne och kikar? Släkt och vänner antar jag?
Ni får gärna skriva en kommentar då och då. Då blir jag glad:-) och tack för alla jag fått.
Detta har varit något av en svår nöt att knäcka (ja då var vi inne på nötter igen) eftersom jag knappt tagit några bilder på mig de senaste åren.
När jag var gravid så var det ju mest magen eller jag och magen och nu är det mest pluttarna som fotas.
Dessutom är jag extremt petig med hur jag ser ut på bilder och jag brukar inte börja acceptera en bild förens efter minst en vecka efter att den togs. Men nu har jag i alla fall fixat en att ha tills vidare. Det må vara dålig kvalité (mobil kamera), har vårt slitna kök i bakgrunden och jag ser ut att vara hur stel som helst eftersom jag försöker inta den position där jag ser minst mähä-ig ut. Men vad gör man?
Det är så konstigt det här med foton. Hur man själv ser på ett foto av sig själv är oftast väldigt olikt hur omgivningen ser på samma foto. Jag tror att man ofta fokuserar på de komplex man har och är nöjdast med de bilder där dessa är minst framträdande. Medans omgivningen ser mer på helheten i bilderna och ger kattsingen i detaljerna. Därför föredra man (jag?) kanske andra bilder av sig (mig?) själv än vad andra kanske skulle göra.
Eller är det bara jag?
Vilka är det förresten som är här inne och kikar? Släkt och vänner antar jag?
Ni får gärna skriva en kommentar då och då. Då blir jag glad:-) och tack för alla jag fått.
Kommentarer
Postat av: Sandrah
Jag är här inne och kikar :)
Postat av: Malin
Ja man tittar ju annorlunda på bilder av sig själv än vad andra gör, man fokuserar på olika grejer. En kompis skickade en bild till mig för några veckor sen och sa att den bilden är den bästa han sett på mig, medan den för mig inte ens är visningsbar, knas.
Och ja, jag är ju här och kikar vettu :)
Postat av: Hannah
Jag är självklart här och kikar ;)
Postat av: Syrran Kicki
Jag är en trogen läsare. Och jag gillar "gammel som gata"-fotot, och alla andra foton ;)
Postat av: E o V
Helloj nu har vi hittat er! kramar!!!!
Vi hälsar på ibland...
Trackback
