Tvillingar måste va såå jobbigt.
Idag har Elly och Nadja ätit gröt ute för första gången:-) Jag har känt mig ganska låst pga att vi alltid behövt vara hemma under måltiderna. Men nu är den tiden förbi. Ja, vi kommer ju inte äta ute varje dag. Men det är skönt att veta att det är möjligt. Det gick faktiskt jätte bra. Jag hade med lite grötpulver i en påse och kokt vatten i en termos och blandade ihop det precis innan de skulle äta. Som dryck hade jag vatten i en nappflaska (vågade inte ta det i pipmuggen pga allt spill det resulterar i). Vi satt på ett café där det var ganska lugnt och fanns 2 barnstolar. Jag trodde att de kanske skulle bli störda. Men de åt jätte bra och det blev inte alls mycket kladd. Det räckte gott med engångshaklappar. Personalen på cafét var också väldigt hjälpsama. En kille kom ut med ett blött papper när jag försökte torka av Elly och Nadja fast jag inte ens hade bett om det. Men det blev en väldig oreda med alla saker. Skötväska, termos, strumpor som trillar av, söndersmulade smörgåsrån, leksaker, servetter, haklappar, nappflaskor, filtar....
Allt som allt var vi på stan ganska länge och jag var lite orolig att det skulle bli för mycket för Elly och Nadja. Men de var på bra humör hela tiden (förutom när Nadja blev skrämd av en man på cafét) och nu sover de sött (för natten) utan att jag sett några tecken sviter efter den gågna dagen.
Så idag var en väldigt bra dag! Jag åkte t.o.m. hiss själv med vagnen. Det är stort.
Fast i morse var det förståss lite stressigt och det är alltid jobbigt för båda mamms och barn. Mitt i allt virrvarv råkade jag dessutom riva Elly i munnen. Det var när jag skulle klä på henne som min lillfinger nagel kom åt. Ganska typiskt att det hände nu för jag har nog aldrig haft så här kort naglar. Men det gick bra med henne. Hon gnällde lite en kort stund och det blödde lite. Men sen var allt som vanligt igen. Men man får ju så dåligt samvete. Det var ju självklart inte meningen, men ändå en effekt av att man hade bråttom.
Jag fick höra att Elly och Nadja verkar vara väldigt nöjda och glada och jag kan nog bara hålla med om det. De är nästan aldrig ledsna och om de är det så brukar det vara enkelt avhjälpt. Självklart har de också dåliga dagar. Men oftast är de mina små solstrålar. Jag vet inte vad vi gjort för att förtjäna det. Inget förmodligen. Vi får nog bara tacka och ta emot.
I bland har jag dåligt samvete för att vi kanske inte har lika mycket tid och ork som enlings föräldrar. Tiden ska ju delas i två och när man gjort allt dubbelt, så är det inte alltid man orkar leka och umgås så mycket som man vill. Elly och Nadja får leka ganska mycket för sig själva och de får ofta vänta på sin tur. Men ändå så är de världens gosigaste och gladaste barn. Då kan det känns som om man inte förtjänar det.
Men så kan man kanske inte tänka? Man gör ju så gott man kan och gladhet borde ju knappast vara ett tecken på vanvård.
Nu har jag redan skrivit ganska långt. Men jag har en till sak att säga. När vi är ute och går så kommer det ofta fram personer som vill titta på Elly och Nadja och prata med oss. I bland är det trevligt och ibland är det mindre trevligt.
En sak som jag haft problem med är att "jobbigt" är ett ofta förekommande ord i detta möte.
Men jag har accepterat att folk vill fråga om det är jobbigt med tvillingar - de är ju nyfikna.
Jag har accepterat att folk kommer med påståenden som "uj vilket jobb du har" - de jämför säkert med sin/a enling/ar x 2 och tror de vet hur det är.
Men jag står inte ut med att folk besvarar mitt svar "Nej, jag tycker faktiskt inte att det är så farligt" (det tycker jag oftast inte) med "Nä, men vänta du bara. Det kommer".
Vad är det för en sak att säga till en okänd människa? Jag blir så arg. För det första så är det en ganska otrevlig sak att säga (då det bara kan leda till oro inför framtidien), för det andra så är det en totalt onödig upplysning (jag lär ju märka om det blir jobbigt eller ej) och för det tredje så har de ingen anning om vad de snackar om. Jag inser att livet med Elly och Nadja kommer förändras i tackt med dem. Vi kommer att ha bättre och sämre perioder. DET kan vem som helt förutse. Men ingen, inte ens jag. Kan säga hur Elly och Nadjas uppväxt kommer att se ut. När det blir jobbigare eller när det blir lättare. Eller hur och vad jag (och tommy) upplever som jobbigt. Skulle jag t.ex. skaffat barn för att ha massa egentid och pengar. Då hade jag tyckt att livet var skit just nu. Men så är det ju inte och jag är väldigt nöjd med min tillvaro. Jag förstår inte vad folk vill uppnå med den typen av kommentarer. Man kunde ju önska att det var en engångföreteelse. Men det händer faktiskt oftare än ni kan tro.
Nu blev det ett sånt här långt inlägg igen. Det jag lovat att bespara er (om någon läser) från. Men jag ka försöka unvika det i fortsättning.
Tack för mig. Gud vilken underbar familj jag har.
Allt som allt var vi på stan ganska länge och jag var lite orolig att det skulle bli för mycket för Elly och Nadja. Men de var på bra humör hela tiden (förutom när Nadja blev skrämd av en man på cafét) och nu sover de sött (för natten) utan att jag sett några tecken sviter efter den gågna dagen.
Så idag var en väldigt bra dag! Jag åkte t.o.m. hiss själv med vagnen. Det är stort.
Fast i morse var det förståss lite stressigt och det är alltid jobbigt för båda mamms och barn. Mitt i allt virrvarv råkade jag dessutom riva Elly i munnen. Det var när jag skulle klä på henne som min lillfinger nagel kom åt. Ganska typiskt att det hände nu för jag har nog aldrig haft så här kort naglar. Men det gick bra med henne. Hon gnällde lite en kort stund och det blödde lite. Men sen var allt som vanligt igen. Men man får ju så dåligt samvete. Det var ju självklart inte meningen, men ändå en effekt av att man hade bråttom.
Nadja på cafét. Hon tycker att hand är en bra efterrätt.
Elly på cafèt. Mätt och belåten.
Jag fick höra att Elly och Nadja verkar vara väldigt nöjda och glada och jag kan nog bara hålla med om det. De är nästan aldrig ledsna och om de är det så brukar det vara enkelt avhjälpt. Självklart har de också dåliga dagar. Men oftast är de mina små solstrålar. Jag vet inte vad vi gjort för att förtjäna det. Inget förmodligen. Vi får nog bara tacka och ta emot.
I bland har jag dåligt samvete för att vi kanske inte har lika mycket tid och ork som enlings föräldrar. Tiden ska ju delas i två och när man gjort allt dubbelt, så är det inte alltid man orkar leka och umgås så mycket som man vill. Elly och Nadja får leka ganska mycket för sig själva och de får ofta vänta på sin tur. Men ändå så är de världens gosigaste och gladaste barn. Då kan det känns som om man inte förtjänar det.
Men så kan man kanske inte tänka? Man gör ju så gott man kan och gladhet borde ju knappast vara ett tecken på vanvård.
Nu har jag redan skrivit ganska långt. Men jag har en till sak att säga. När vi är ute och går så kommer det ofta fram personer som vill titta på Elly och Nadja och prata med oss. I bland är det trevligt och ibland är det mindre trevligt.
En sak som jag haft problem med är att "jobbigt" är ett ofta förekommande ord i detta möte.
Men jag har accepterat att folk vill fråga om det är jobbigt med tvillingar - de är ju nyfikna.
Jag har accepterat att folk kommer med påståenden som "uj vilket jobb du har" - de jämför säkert med sin/a enling/ar x 2 och tror de vet hur det är.
Men jag står inte ut med att folk besvarar mitt svar "Nej, jag tycker faktiskt inte att det är så farligt" (det tycker jag oftast inte) med "Nä, men vänta du bara. Det kommer".
Vad är det för en sak att säga till en okänd människa? Jag blir så arg. För det första så är det en ganska otrevlig sak att säga (då det bara kan leda till oro inför framtidien), för det andra så är det en totalt onödig upplysning (jag lär ju märka om det blir jobbigt eller ej) och för det tredje så har de ingen anning om vad de snackar om. Jag inser att livet med Elly och Nadja kommer förändras i tackt med dem. Vi kommer att ha bättre och sämre perioder. DET kan vem som helt förutse. Men ingen, inte ens jag. Kan säga hur Elly och Nadjas uppväxt kommer att se ut. När det blir jobbigare eller när det blir lättare. Eller hur och vad jag (och tommy) upplever som jobbigt. Skulle jag t.ex. skaffat barn för att ha massa egentid och pengar. Då hade jag tyckt att livet var skit just nu. Men så är det ju inte och jag är väldigt nöjd med min tillvaro. Jag förstår inte vad folk vill uppnå med den typen av kommentarer. Man kunde ju önska att det var en engångföreteelse. Men det händer faktiskt oftare än ni kan tro.
Nu blev det ett sånt här långt inlägg igen. Det jag lovat att bespara er (om någon läser) från. Men jag ka försöka unvika det i fortsättning.
Tack för mig. Gud vilken underbar familj jag har.
Shopping utan twinsen!
I dag har jag varit ute på stan och handlat kläder!!! Det är den 8:e gången jag är ensam sen tvillingarna föddes, men då är 4 av gångerna tandläkar och läkar besök.
Det var faktiskt ganska skrämmande att gå själv på stan. Jag är ju van att gå bakom en stor kluns till vagn (och då menar jag verkligen stor, inte sånna där söta små dockvagnar ni med enlingar har). Så det känndes som om man plötsligt hängde helt löst ute i rymden, oskyddad och med dålig hållning. Dessutom är jag inte van att folk tittar på mig. Har jag med barnen så är jag ju osynlig för 9 av 10, för de tittar ju bara på Elly och Nadja. Så det var också lite ovant. Men jag vande mig ganska snabbt och på slutet kändes allt som innan. Jag är egentligen inte så här nervös utan det är nog en effekt av att man varit delvis isolerad i sin egen lilla bebis-värld.
Det var i alla fall väldigt skönt att få en paus i från alla som tittar, kommenterar och frågar om Elly och Nadja. Ibland är det trevligt och ibland är det jobbigt. När jag gick till stan sist så var de 5 st bara på vägen ner från herrhagen till centrum och när Tommy stod med vagnen utanför en affär så kom det 8 till. Men det var faktiskt ovanligt många. Det som jag blir mest irriterad på är att man hela tiden ord som; tvillingar, dubbelt, jobbigt, två osv.. när man passerar folk och ibland pratar de så högt och mycket att jag undrar om man är helt osynlig bakom vagnen. Då är det bättre att de kommer fram och pratar med oss eller väntar några sekunder tills vi är utom hörhåll. Men som sagt, oftast är det bara trevligt:-)
När jag promenarade ner till stan lyssnade på mp3n och det var så skönt. Jag har inte lyssnat så mycket på musik sen de föddes för det är ofta någon som ska sova och hörlurar går ju inte om man inte kan titta på dem hela tiden. Så även om jag laddade in låtarna julen 2006 så var det mycket uppskattat.
Jag gick i affärer ganska länge, mellan kl 14-16 och hittade massor av kläder. 4 linnen, 2 långärmade tröjor och 1 kjol. Allt som allt gick det på ca 600 kr så det blev ju ganska mycket för pengarna och jag behöver verkligen nya kläder. Jag har aldrig varit så att jag behöver köpa massa nya plagg varje månad. Men efter graviditeten behövdes det mycket nytt.. och det gamla måste ut. I mina garderober har jag nästan bara för små kläder och graviditets kläder. Nästa projekt blir att rensa ut det.
När jag var klar med köpen så träffade jag Marina en stund och sen gick jag hem. Jag kom hem ganska sen tror jag. Men Tommy hade skött om Elly och Nadja så bra så det var inget att oroa sig för. De hade käkat en massa gröt och haft trevligt. Men Elly och Nadja håller på med någon typ av sov strejk nu och vill inte alls sova på dagen. De kanske håller på att ändra rutiner eller om det är en effekt av att de sover bättre på natten. Irriterande är det i alla fall. Men det kanske går över, eller också inte. Hur som helst lär vi få reda på det tids nog.
Tack Tommy för att du gav mig lite ledigt i dag. Det var underbart att få lite tid för mig själv och för min garderobs skull. Jag älskar dig!
Men den är faktiskt ganska smidig med svängbara framhjul.
Nu har vi dock tagit bort liggdelarna och satt ditt sittdelarna. Så nu sitter de upp, framåtvända. Det har gått jätte bra och de är mycket mer nöjda nu när de kan välja mellan att sitta och ligga. Den blev dessutom 10 kg lättare när vi tog av liggdelarna. Det tackar vi inte nej till.
Godnatt!
Det var faktiskt ganska skrämmande att gå själv på stan. Jag är ju van att gå bakom en stor kluns till vagn (och då menar jag verkligen stor, inte sånna där söta små dockvagnar ni med enlingar har). Så det känndes som om man plötsligt hängde helt löst ute i rymden, oskyddad och med dålig hållning. Dessutom är jag inte van att folk tittar på mig. Har jag med barnen så är jag ju osynlig för 9 av 10, för de tittar ju bara på Elly och Nadja. Så det var också lite ovant. Men jag vande mig ganska snabbt och på slutet kändes allt som innan. Jag är egentligen inte så här nervös utan det är nog en effekt av att man varit delvis isolerad i sin egen lilla bebis-värld.
Det var i alla fall väldigt skönt att få en paus i från alla som tittar, kommenterar och frågar om Elly och Nadja. Ibland är det trevligt och ibland är det jobbigt. När jag gick till stan sist så var de 5 st bara på vägen ner från herrhagen till centrum och när Tommy stod med vagnen utanför en affär så kom det 8 till. Men det var faktiskt ovanligt många. Det som jag blir mest irriterad på är att man hela tiden ord som; tvillingar, dubbelt, jobbigt, två osv.. när man passerar folk och ibland pratar de så högt och mycket att jag undrar om man är helt osynlig bakom vagnen. Då är det bättre att de kommer fram och pratar med oss eller väntar några sekunder tills vi är utom hörhåll. Men som sagt, oftast är det bara trevligt:-)
När jag promenarade ner till stan lyssnade på mp3n och det var så skönt. Jag har inte lyssnat så mycket på musik sen de föddes för det är ofta någon som ska sova och hörlurar går ju inte om man inte kan titta på dem hela tiden. Så även om jag laddade in låtarna julen 2006 så var det mycket uppskattat.
Jag gick i affärer ganska länge, mellan kl 14-16 och hittade massor av kläder. 4 linnen, 2 långärmade tröjor och 1 kjol. Allt som allt gick det på ca 600 kr så det blev ju ganska mycket för pengarna och jag behöver verkligen nya kläder. Jag har aldrig varit så att jag behöver köpa massa nya plagg varje månad. Men efter graviditeten behövdes det mycket nytt.. och det gamla måste ut. I mina garderober har jag nästan bara för små kläder och graviditets kläder. Nästa projekt blir att rensa ut det.
När jag var klar med köpen så träffade jag Marina en stund och sen gick jag hem. Jag kom hem ganska sen tror jag. Men Tommy hade skött om Elly och Nadja så bra så det var inget att oroa sig för. De hade käkat en massa gröt och haft trevligt. Men Elly och Nadja håller på med någon typ av sov strejk nu och vill inte alls sova på dagen. De kanske håller på att ändra rutiner eller om det är en effekt av att de sover bättre på natten. Irriterande är det i alla fall. Men det kanske går över, eller också inte. Hur som helst lär vi få reda på det tids nog.
Tack Tommy för att du gav mig lite ledigt i dag. Det var underbart att få lite tid för mig själv och för min garderobs skull. Jag älskar dig!
Här är den omtalade "lilla" vagnen.
Mysigt inuti.
Men den är faktiskt ganska smidig med svängbara framhjul.
Nu har vi dock tagit bort liggdelarna och satt ditt sittdelarna. Så nu sitter de upp, framåtvända. Det har gått jätte bra och de är mycket mer nöjda nu när de kan välja mellan att sitta och ligga. Den blev dessutom 10 kg lättare när vi tog av liggdelarna. Det tackar vi inte nej till.
Godnatt!
Men de ÄR ju sötast.
I dag har Nadja krånglat så fort hon ska sova. Men så är det ju ibland och man kan väl bara hoppas att det inte är bestående. Elly har börjat lägga sig senare å kvällarna. Men hon verkar trivas med det så man kan väl inte göra så mycket annat än att säga adjöss till våra långa kvällar av egentid.
Annars är det ganska lugnt med tjejerna. Det är avslutning på babysången på torsdag och jag hoppas förgäves att de ska ha lärt sig något nytt "trix" att impa med. En pojke har lärt sig krypa och minst en flicka har lärt sig sitta under perioden. Men det verkar inte vara så mycket på gång förutom det vanliga (dvs de försöker med det mesta i kryp och sitt väg). Fast Elly har i och för sig börjat jollra mer prat-likt. Hon låter t.ex. nananananan och rör jätte mycket på munnen. Hehe, det ser lite kul ut. Men men, med nya trix eller ej så är det i alla fall sötast och gosigast! Undra om någon annan av föräldrarna skulle hålla med mig? Hehe, jag tror knappast det. Alla är väl sitt eget närmast. Jag gillade att Tommy envist försökte (läs försöker) övertyga oss om att "Jag kan verkligen se på dem helt opartiskt och de ÄR faktiskt sötare än alla andra barn". Jo, visst håller jag med om att de är de vackraste barnen världen skådat. Men att påstå att man som förälder kan se på sina nyfödda gryn helt opartiskt är nog en omöjlighet. Men det var sött tänkt älskling.
Vi har fortfarande inte vågat oss ur lägenheten. Vi är som sagt ett regnskydd kort. Så endera hoppas vi på torka eller skjuts till babyproffsen. Vi kan ju visserligen beställa också. Men en fraktavgift på 80 spänn är lite väl saftigt. Vi får se.
Nej nu är jag faktiskt trött och uttorkad. Trött för att jag alltid går och lägger mig för sent och uttorkad av okänd anledning. Jag har trott att det beror på amningen. Men nu ammar jag bara 1-2 gånger/dygn och mina händer ser likförbannat ut som russin.
Elly och Nadja gillar att äta på varandra. Först var de näsorna/huvudet som var illa ute (det tyckte väl det påminde om ett bröst) och nu är det händer och fötter. Tidigare idag så var det 3 händer och en mun på Nadjas vänster fot.
Vilken fin familj jag har.
Annars är det ganska lugnt med tjejerna. Det är avslutning på babysången på torsdag och jag hoppas förgäves att de ska ha lärt sig något nytt "trix" att impa med. En pojke har lärt sig krypa och minst en flicka har lärt sig sitta under perioden. Men det verkar inte vara så mycket på gång förutom det vanliga (dvs de försöker med det mesta i kryp och sitt väg). Fast Elly har i och för sig börjat jollra mer prat-likt. Hon låter t.ex. nananananan och rör jätte mycket på munnen. Hehe, det ser lite kul ut. Men men, med nya trix eller ej så är det i alla fall sötast och gosigast! Undra om någon annan av föräldrarna skulle hålla med mig? Hehe, jag tror knappast det. Alla är väl sitt eget närmast. Jag gillade att Tommy envist försökte (läs försöker) övertyga oss om att "Jag kan verkligen se på dem helt opartiskt och de ÄR faktiskt sötare än alla andra barn". Jo, visst håller jag med om att de är de vackraste barnen världen skådat. Men att påstå att man som förälder kan se på sina nyfödda gryn helt opartiskt är nog en omöjlighet. Men det var sött tänkt älskling.
Vi har fortfarande inte vågat oss ur lägenheten. Vi är som sagt ett regnskydd kort. Så endera hoppas vi på torka eller skjuts till babyproffsen. Vi kan ju visserligen beställa också. Men en fraktavgift på 80 spänn är lite väl saftigt. Vi får se.
Nej nu är jag faktiskt trött och uttorkad. Trött för att jag alltid går och lägger mig för sent och uttorkad av okänd anledning. Jag har trott att det beror på amningen. Men nu ammar jag bara 1-2 gånger/dygn och mina händer ser likförbannat ut som russin.
"Finns det ingen tutte tillgänglig så får man väl ta vad man har" - resonerar Elly.
Här var dom nog bara 3 månader.
Elly och Nadja gillar att äta på varandra. Först var de näsorna/huvudet som var illa ute (det tyckte väl det påminde om ett bröst) och nu är det händer och fötter. Tidigare idag så var det 3 händer och en mun på Nadjas vänster fot.
Vilken fin familj jag har.
Tvillingarna regnar bort.
Se det snöar! Eller ja, det snöblandat-regnar åtminstone. Men det är illa nog för att vara mitten av maj. Jag skulle egentligen på utflyckt till mariebergsskogen men de planera skrotades redan vi första droppen. Vi har inget regnskydd till barnvagnen så jag tror att det hade blivit lite väl fuktigt för tjejerna. Men det blev en liten utflyckt för mig i alla fall. Jag åkte med en kompis till Babyproffsen för att köpa ett regnskydd till vagnen (att vi behöver ett sådan har vi ju redan konstaterat). Men Babyproffsen hade redan stängt för dagen så det blev inget med det heller. Men lite nya bebis kläder fick jag i alla fall ihop. Så dagen var ganska lyckad ändå.
Önskar bara att jag kunde hitta några kläder till mig själv också. Det känns inte riktigt ok att gå runt i kläder som är minst 2 år gamla. När vi planerade barn så köpte jag visserligen lite nytt. Men inga större mängder då jag ju planerade att växa ur dem ganska snart och sen när jag väl blev gravid så var det ju bara mammakläder som gällde. Så nu består min garderob av de enstaka jätte gamla plaggen som fortfarande passar. Men jag ska ta tag i det där. Bara jag lyckas jobba upp lite ork. Jag tillhör nämligen en av de där (få) som inte gillar att handla kläder till mig själv. Men gärna till barnen!
På tal om kläder... Jag har ju några favvisar här:
Önskar bara att jag kunde hitta några kläder till mig själv också. Det känns inte riktigt ok att gå runt i kläder som är minst 2 år gamla. När vi planerade barn så köpte jag visserligen lite nytt. Men inga större mängder då jag ju planerade att växa ur dem ganska snart och sen när jag väl blev gravid så var det ju bara mammakläder som gällde. Så nu består min garderob av de enstaka jätte gamla plaggen som fortfarande passar. Men jag ska ta tag i det där. Bara jag lyckas jobba upp lite ork. Jag tillhör nämligen en av de där (få) som inte gillar att handla kläder till mig själv. Men gärna till barnen!
På tal om kläder... Jag har ju några favvisar här:
Sältryck kan aldrig vara fel.
Finska flickor! Mamma köpte de fina mumin bodysarna när hon var i finland.
Hehe, bara jag som tycker det ser ut som Elly just har gett Nadja en spark där bak?
Deras absolut coolaste kläder (tack Malin). Och Nadja verkar ju fatta det här med att vara cool!
Hehe, bara jag som tycker det ser ut som Elly just har gett Nadja en spark där bak?
Deras absolut coolaste kläder (tack Malin). Och Nadja verkar ju fatta det här med att vara cool!
Grynen börjar käka när mamma slutar dalta. Och så var det de här med utbildning..
I natt vaknade bara Nadja en gång och Elly två gånger. Det var underbart!
Vid lunch blev vi bjudna på fika hos en kompis (hon har en son som är jämnårig med Elly och Nadja). Elly tycker att hon är jätte rolig och Nadja tyckte att hennes mjukisdjursmus var jätte rolig. Det är alltid kul att träffa folk man gillar.
Elly och Nadja har äntligen börjat att äta mer normalt. Vi har haft problem med att de bara ätit jätte små portioner och jag har varit så hysterisk över att de inte får i sig tillräckligt med mat att jag försöker få dem att äta vid minsta tecken på hunger. Denna hysteri verkade dock vara problemet . När jag äntligen tog mig själv i kragen och slutade ge dem mat så snabbt så löste det sig själv. Nu väntar vi minst 4 timmar mellan målen och de har blivit riktigt glupska. De har aldrig krävt mat innan så det har inte varit problemet. Utan det är dumma jag som inte kan hålla mig. Men man blir väl så när ens barn hela tiden har snuddat på att vara underviktiga.
Nu äter de i alla fall mer normalt och bara skedmål på dagen. Men de vägrar fortfarande frukost. Jag tror att våra små gryn har placerat det underbara, att inte äta något nattmål, på morgonen i stället.
Så här ser en dag ut (ungefärliga tider):
08 vakna. Välling (men de äter oftast mycket lite eller inget alls).
10 Sova
11 Lunch (ca 1 dl pure + lite furkt eller bär pure till efterrätt + vatten)
13 Sova
15 Gröt (ca 1 port päron och banan havregröt + vatten).
16 Sova
19 Välling (200+ ml)
Natten. Ammas från 1 ggr/pers till 3-4 ggr/pers.
Insikt!
I dag insåg jag att jag är väldigt glad över de åren jag spenderat, och de åren jag kommer spendera, på universitetet. Min utbildning är väl i jämförelse inte så mycket att skryta med och jag kan inte påstå att jag är av det ambitiösare slaget. Men den har gett mig som person väldigt mycket. Ett annat sätt att se på omvärlden och ett annat sätt att se på kunskap. Dessutom hoppas jag att det en dag ger mig ett jobb som jag både kan försörja mig på och gilla. Men det är en bit dit. Först ska jag vara föräldraledig och sen har jag 2 år kvar innan jag är färdigutbildad socionom (social omsorg). Sen vet man ju aldrig hur det blir. Jag kanske rent av blir kvar?
Jag har aldrig gillat att plugga. Men det är väl egentligen det enda (förutom att vara mamma) som jag verkligen kan. Innan Elly och Nadja kom till världen så hade jag gått i skolan i 14 år i sträck. Så det kändes ju inte helt fel att ta en paus från det och göra något annat. Men när det är dags att återuppta studierna så kommer det nog kännas bra det med. Visst kommer det säkert bli annorlunda och svårare att plugga med barn. Men det skrämmer mig faktiskt inte alls. Jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt eller behövt anstränga mig såpass att det verkligen kännts. Så blir det så nu så är det väl bara att ta det.
Skulle jag vara rädd för något så skulle det vara att jobba. Ryser lite vid tanken på en 7-16 dag eller en sommar med bara 3 veckors semester. Men jag kommer att hamna där tillslut och då är det nog inte så illa.
Alla inlägg kommer inte att bli så här långa. Jag har problem med att begränsa mig när jag skriver. Men jag har lovat mig själv...lovat!
Vid lunch blev vi bjudna på fika hos en kompis (hon har en son som är jämnårig med Elly och Nadja). Elly tycker att hon är jätte rolig och Nadja tyckte att hennes mjukisdjursmus var jätte rolig. Det är alltid kul att träffa folk man gillar.
Elly och Nadja har äntligen börjat att äta mer normalt. Vi har haft problem med att de bara ätit jätte små portioner och jag har varit så hysterisk över att de inte får i sig tillräckligt med mat att jag försöker få dem att äta vid minsta tecken på hunger. Denna hysteri verkade dock vara problemet . När jag äntligen tog mig själv i kragen och slutade ge dem mat så snabbt så löste det sig själv. Nu väntar vi minst 4 timmar mellan målen och de har blivit riktigt glupska. De har aldrig krävt mat innan så det har inte varit problemet. Utan det är dumma jag som inte kan hålla mig. Men man blir väl så när ens barn hela tiden har snuddat på att vara underviktiga.
Nu äter de i alla fall mer normalt och bara skedmål på dagen. Men de vägrar fortfarande frukost. Jag tror att våra små gryn har placerat det underbara, att inte äta något nattmål, på morgonen i stället.
Så här ser en dag ut (ungefärliga tider):
08 vakna. Välling (men de äter oftast mycket lite eller inget alls).
10 Sova
11 Lunch (ca 1 dl pure + lite furkt eller bär pure till efterrätt + vatten)
13 Sova
15 Gröt (ca 1 port päron och banan havregröt + vatten).
16 Sova
19 Välling (200+ ml)
Natten. Ammas från 1 ggr/pers till 3-4 ggr/pers.
Dubbelmatning!
Insikt!
I dag insåg jag att jag är väldigt glad över de åren jag spenderat, och de åren jag kommer spendera, på universitetet. Min utbildning är väl i jämförelse inte så mycket att skryta med och jag kan inte påstå att jag är av det ambitiösare slaget. Men den har gett mig som person väldigt mycket. Ett annat sätt att se på omvärlden och ett annat sätt att se på kunskap. Dessutom hoppas jag att det en dag ger mig ett jobb som jag både kan försörja mig på och gilla. Men det är en bit dit. Först ska jag vara föräldraledig och sen har jag 2 år kvar innan jag är färdigutbildad socionom (social omsorg). Sen vet man ju aldrig hur det blir. Jag kanske rent av blir kvar?
Jag har aldrig gillat att plugga. Men det är väl egentligen det enda (förutom att vara mamma) som jag verkligen kan. Innan Elly och Nadja kom till världen så hade jag gått i skolan i 14 år i sträck. Så det kändes ju inte helt fel att ta en paus från det och göra något annat. Men när det är dags att återuppta studierna så kommer det nog kännas bra det med. Visst kommer det säkert bli annorlunda och svårare att plugga med barn. Men det skrämmer mig faktiskt inte alls. Jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt eller behövt anstränga mig såpass att det verkligen kännts. Så blir det så nu så är det väl bara att ta det.
Skulle jag vara rädd för något så skulle det vara att jobba. Ryser lite vid tanken på en 7-16 dag eller en sommar med bara 3 veckors semester. Men jag kommer att hamna där tillslut och då är det nog inte så illa.
Alla inlägg kommer inte att bli så här långa. Jag har problem med att begränsa mig när jag skriver. Men jag har lovat mig själv...lovat!
En början och lite historia.
Så kom då den här dagen tillslut. Jag har skaffat mig en blogg. Det är alltid samma sak. Något blir populärt och jag vägrar befatta mig med det. Men förr eller senare så inser jag att det kanske är något att ha ändå. Så då är man med ändå, men sist.
Bloggen heter Mina 2 hjärtan men syftar inte på någon läskig åkomma utan på mina barn. Tvillinflickorna Elly och Nadja. Första gången vi såg dem var på ett tidigt ultraljud i graviditetsvecka 8 och då kunde man inte se så mycket mer än två tickande hjärtan och sen dess har vi kallat dem det. Våra små, små hjärtan. Men nu är det förståss så mycket mer än så.
De föddes i graviditetsvecka 37+5, dvs fullgångna, den 29 oktober 2007. Elly kom först och hon vägde 2585g och var 48 cm lång. Nadja kom 10 minuter efter och vägde 2750g och var 49 cm lång. De är tväggstvillingar, alltså inte mer genetiskt lika än syskon. Men det är nog ändå annorlunda. Ingen av dem har funnits utan den andra.
Jag mådde förvånansvärt bra under graviditeten. Men man kan ju inte förneka att det är en stor påfrestning att bära tvillingar. Jag födde dem vaginalt och det gick snabbt och smidigt. Båda kom i huvudbjudning men i felläge (vidöppen hjässbjudning och djup tvärställning). Det var en otrolig upplevelse. Den dagen förändrades våra liv för alltid. Den första tiden var det fullt upp. Men Elly och Nadja har altid varit ganska lätt skötta. Jag har nog aldrig sett det som jobbigt och nu när de har blivit lite äldre så har man ju till och med lite egentid. Men en stor anledning till att det gått så bra är nog att mina sambo pluggar till tandhygienist på distans och har varit hemma väldigt mycket det första halvåret. Men snart är han färdig och ska förhoppningsvis ut i arbetslivet. Då är de "lata" dagarna över.
Ja och anledningen till att jag skriver allt det här är förståss för att en stor del av denna blogg kommer att handla om livet med Elly och Nadja.
...och nej, vi har inte tvillingar i släkten! De kom till genom fertilitetsbehandlig med ägglossningstimulerande tabletter. Så är den saken ur världen.
Så små. Elly till vänster och Nadja till höger.
Bloggen heter Mina 2 hjärtan men syftar inte på någon läskig åkomma utan på mina barn. Tvillinflickorna Elly och Nadja. Första gången vi såg dem var på ett tidigt ultraljud i graviditetsvecka 8 och då kunde man inte se så mycket mer än två tickande hjärtan och sen dess har vi kallat dem det. Våra små, små hjärtan. Men nu är det förståss så mycket mer än så.
De föddes i graviditetsvecka 37+5, dvs fullgångna, den 29 oktober 2007. Elly kom först och hon vägde 2585g och var 48 cm lång. Nadja kom 10 minuter efter och vägde 2750g och var 49 cm lång. De är tväggstvillingar, alltså inte mer genetiskt lika än syskon. Men det är nog ändå annorlunda. Ingen av dem har funnits utan den andra.
Jag mådde förvånansvärt bra under graviditeten. Men man kan ju inte förneka att det är en stor påfrestning att bära tvillingar. Jag födde dem vaginalt och det gick snabbt och smidigt. Båda kom i huvudbjudning men i felläge (vidöppen hjässbjudning och djup tvärställning). Det var en otrolig upplevelse. Den dagen förändrades våra liv för alltid. Den första tiden var det fullt upp. Men Elly och Nadja har altid varit ganska lätt skötta. Jag har nog aldrig sett det som jobbigt och nu när de har blivit lite äldre så har man ju till och med lite egentid. Men en stor anledning till att det gått så bra är nog att mina sambo pluggar till tandhygienist på distans och har varit hemma väldigt mycket det första halvåret. Men snart är han färdig och ska förhoppningsvis ut i arbetslivet. Då är de "lata" dagarna över.
Ja och anledningen till att jag skriver allt det här är förståss för att en stor del av denna blogg kommer att handla om livet med Elly och Nadja.
...och nej, vi har inte tvillingar i släkten! De kom till genom fertilitetsbehandlig med ägglossningstimulerande tabletter. Så är den saken ur världen.
Så små. Elly till vänster och Nadja till höger.
