Blogg flytt!

Nu flyttar jag!
Jag är trött på blogg. se funktioner och drar vidare till bloggorama.se / babyblogg.se.
Vilket jag visserligen redan hunnit tröttnat på under min instalation. Jag har nämligen flyttat över alla mina gamla blogginlägg till den nya adressen. Varför vet jag inte. Ingen normal människa skulle väl göra så. Men med en inställning om att rätt ska va rätt så och en viss tvångsmässighet gjorde det möjligt. Jag offrade endast 2 kvällar och (förhoppningsvis inte) en universitetsutbildning, men nu är det klart.. phu!

Min nya adress är http://mina2hjartan.babyblogg.se/

Så fort jag har blivit hemmastadd kommer fler inlägg och förhoppnigsvis lite fler videoklipp (utan att jag behöver lägga upp dem på youtube).

Nappis.

Nappisen ja. Den är go den. Det tycker både Elly och Nadja och det har de gjort nästan från start.
Ändå får vi ofta frågan om de inte tar napp?
Det är nog för att de nästan aldrig ses med napp. Vi har nämligen bestämmt att nappen har man bara när man ska sova. I början hade de nog napp lite hur som helst, men då sov de ju också lite hur som helst.
Fast när de blev större märkte vi att de inte hade något napp-behov när de var vakna så då kändes det ju onödigt att erbjuda den. Elly och Nadja är också så att de (näsan) aldrig gnäller utan anledning. Gnäller de så är det något som är fel och då löser ju inte en napp problemet (förutom möjligtvis för en kort stund).
Det har faktiskt inte varit några problem alls. Ser dem en napp så är det ju klart att de tar upp den och stoppar den i munnen. Men de accepterar att man tar bort den när de vaknar eller om de lyckas snika till sig den i smyg.
Jag tror att det kan vara bra för dem. Dels för att underlätta avvänjningen i framtiden och dels för att främja jollret/talet (blir ju lite svårt med en grej i munnen).
Fast för den skull menar jag absolut inte att alla måste göra som oss eller att detta sätt är bäst för alla. Jag ville bara berätta hur vi gör det.
Dessutom kanske jag även bör tillägga att vi inte är helt omöjliga på denna punkt. Skulle jag t.ex. stå själv med dem i kassan på konsum och de plötsligt skulle blir vrålhungriga och jätte ledsna så skulle det ju inte vara helt uteslutet att ge dem nappen att greja med tills jag ka lösa problemet på annat sätt.. Man måste ju vara flexibel också. Särskilt med tvillingar där det t.ex. inte är möjligt att ta upp dem fran vagnen och bära dem.
 

Elly och Nadjas napp karriär i kronologisk ordning
Det började med smått och det gick lite segt i starten. Vi testade lite olika sorter. Men insåg att det var vanan som egentligen var det avgörande. När de väl fått kläm på det så tog de allt. Material och form har inte haft någon större betydelse på senare tid.

Nadjas  
                       Ellys



De har alltid haft personliga nappar. Men det delas hej vilt ändå. I bland hittar man ju bara den andres napp.
Vi brukar ha två i skötväskan för vagnsbruk och en i vardera säng. Vi brukar alltså ha 4 nappar "aktiva" samtidigt och ibland en extra på det. Försöker byta varje månad men det är väl inte alltid som det efterlevs.
De enda nappara som fattas på bilden är de som de använder i sängarna just  nu. Det är nämligen förmiddags vila för tillfället.

Ärtan, pärtan, pirum, parum.

Några andra tvillingföräldrar tipsade oss om att ge koka ärtor (majs eller vad som helst) i en tallrik med sugpropp till Elly och Nadja. Om vi vill ge dem något att greja med när vi behöver lite lugn och ro.
Jag har inte fått tag på några sådana tallrikar tidigare (en vanlig tallrik skulle ligga på golvet direkt). Men i dag var jag nere och köpte en varsin till dem, Spöket Laban och Mumin.
Så när vi skulle äta middag fick de en varsin portion ärtor att pilla med. I vanliga fall sitter de och är uttråkade vid bordet eller gör det till en sport att försöka få tag i vår mat. Så det var ett ypperligt tillfället.

Det här blev resultatet:



Och det här:

(jag vet, läskig plastmatta)

Lyckad plan alltså. Ja, förutom sopbortsningen efteråt då;-)


Idag har jag även varit i skolan och på öppna förskolan.
Elly är förresten glad igen. Jag tror det var mycket uttråkning och understimulering som besvärade henne. Nu är hon sitt vanliga mysiga jag igen. Hon traskade massa gå-vagn på öppna förskolan idag.
Både Elly och Nadja har förresten varit extra mysiga den senaste tiden. Jätte goa och pussiga. De har kanske börjat sakna mig nu när jag är på universitetet en del. Vem vet?
Men de har inte haft några problem med att vara hemma med Tommy. Förutom möjligtvis när jag kommer hem. I dag sa jag bara hej och gick direkt in på toaletten och då blev Nadja jätte ledsen och ställde sig vid dörren och tjöt. Hon ville kanske inte att jag skulle försvinna igen så snart? Eller om det bara är önsketänkande från mammsens ego?

En glad Elly:




Nadjas första tuppkam:



Elly får nöja sig med sin svans i nacken tills vidare. Men den börjar bli imponerande lång.

Det var allt för i kväll. För jag behöver verkligen SOVA... och käka glass.


(pssst.. damerna hälsar tvillinggrabbarna ett stort grattis på halvårs dagen)

Om du har ett äpple vill du dela det med mig..

Om du har ett äpple vill du dela det med mig...



Det här med att dela är en konst.. som Elly och Nadja inte behärskat än. Oftast i alla fall.
Men dem sinsemellan är det ganska bra ändå. De tar vad dem vill ha och ingen brukar bli upprörd. Vill man behålla bytet är det bara att ta tillbaka det och på så vis bollas saken fram och tillbaka ganska rättvist. De är för det mesta ganska jämnspelta.
Värre blir det när andra (mindre, försiktigare) barn är inblandade. Då kan nog Elly och Nadja uppfattas som ganska gå-på-iga. De är ju som ni förstår ganska vana andra barn (varandra) och att ta för sig av intressanta ting.
Särskilt skrämmande kan det nog vara om både Elly och Nadja ger sig in i kampen.
Tidigare har vi inte försökt lära dem så mycket om att dela, att inte ta andras. De har ju varit så små. Men nu är det nog hög tid.

En annan sak som det är hög tid med är att få Nadja att sluta slå Elly i huvudet med hårda föremål. Det har vi visserligen alltid försökt med. Men hittils har resultaten varit ganska varierande. Hon kan sitta och slå en grej mot något annat föremål och lyssna till det "fina" ljudet när Elly kommer traskande och man riktigt ser hur iden tar form i hennes huvud. Nästa sekund är hon där och fortsätter överlyckligt bankandet på Ellys stackars skalle.  Ellys huvud måste ha en särskilt fin klang då detta verkar vara exeptionellt skoj.

Skills, 9-10 månader:

> Stå utan stöd. Nadja kan riktigt långa stunder nu. Elly vet jag inte riktigt med då hon bara släpper om det finns ett syfte.
>  Gå med gå-vagn. Det har visserligen Elly varit ganska haj på länge.
> Vinka.
> Säger mamma, pappa, titta, (la)mpa, (r)? Elly är ganska (milt uttryckt) fokuserad på ordet titta och Nadja är förtjust i (la)mpa.
> Peka ut lampan (och ibland andra saker).

Nadja står själv
.


Elly har varit väldigt kinkig i en period nu. Gnällt för allt och ingenting och varit sämre på att äta. Hon har varit så här förut i korta perioder och det har gått över av sig själv. Men vi har aldrig lyckats lista ut varför. Denna gång kan det kanske vara förkylningen i sig eller uttråkning pga att vi fått stanna hemma pga förkylningen.
Men jag tror att det börjar ordna upp sig.
Förkylningen kan nu räknas som passerad och vi släpptes ut i vildmarken (öppna förskolan) igen. Det gjorde tjejerna gott.

Här visar Elly exakt hur svårt hon har det.



men det har som sagt blivit bättre..

Nadjis tycker pappis är en alldeles suverän lek-mojäng.


Kram

Kvällsmys är mysigast.


Mammas gosisar i pyjamas.



Skolan

Ja, nu har jag kommit igång lite. Trivs utmärkt med detta. Som jag kommer ihåg det.
Skillnaden tordes vara att man numera är lite bebis-skadad. När man träffar någon man känner kompletterar man sitt "Hej" med överdrivna vinknings-gester och om någon tar upp begreppet "en röd tråd" börjar man genast nynna på fyra elefanter (Ellyfanter) balanseradeeee, på en liten liten spindel trååååd...


Bvc: 10 mån kontroll.

Då var det dags för bvc igen då, 10 månaders kontrollen.
De fick godkänt på hörseltestet och vi kunde svara ja på alla utvecklingsfrågor (t.ex. om de ställer sig upp,  går längs med möbler).

Elly
Vikt: 7,055 kg.
Längd: 70 cm.
Huvudomfång: 43,7 cm.

Nadja
Vikt: 7,650 kg.
Längd: 71 cm.
Huvudomfång: 44 cm.

De växer på som vanligt. Längd och huvudomfång normalt och lätt under med vikten.
Vi fick som vanligt uppmaningen om att "ja, det skulle ju inte skada om de åt lite mer".
Jag förklarade som vanligt att det inte går och förklarade även att vi haft ganska mycket problem med maten - men att det aldrig berott på att damerna ätit kasst. Utan det beror helt och fullt på bvc jädra viktkurvor. De har hela tiden stressat oss att försöka ge mer mat än vad barnen vill ha. Vilkte förstör den naturliga matsituationen och resulterar i ledsna, oroliga föräldrar och irriterade barn. Efter varje vägning på bvc har matningen strulat jätte mycket och inte återgått till det välfungerande normala förrens oron över kurvorna lagt sig igen.
Dessutom äter de inte lite. Gröt på morgonen, varsin 8 mån burk + fruktefterätt till lunch och middag och 300ml välling till kvällsmat. Inga mellanmål då det gör att de äter mindre mat (och de får ändå i sig frukt till efterrät).
Jag sa att så länge deras vikt inte innebär någon risk för deras hälsa så tänker jag strunta i kurvorna och det tyckte bvc också. Elly och Nadja är ju pigga och nöjda barn som är helt normala i alla andra avseenden och det är ju det som är det viktigaste.
Ett bra bvc besök faktiskt!


För några dagar sen så var vi och höst-gungade. Vi är och gungar ganska mycket. Elly och Nadja tycker det är trevligt.


Nadja


Elly

I bland så tycker jag faktiskt att de är ganska lika? Förut har jag mest sett olikheter. Men när man jämför med andras barn så är de ganska lika varanndra ändå.
Att de är nästan helt lika i storlek och utveckling bidrar ju en del också.


Vem väger mest?

På tal om höst..
Nu är det faktiskt ruggit kallt ibland. Därför har pyjamaserna åkt på igen.



tack (Elly och Nadjas) mommo för dem.
Så här har vi sängarna förresten.

Jag har tidigare lagt in en bild på Nadjas sköna sovstil. Men jag måste bjuda på en till.
Hon verkar inte vilja ge upp denna bekvämlighet.

 och


eller när man vill ligga närmare syster:




Sömnen genom tiderna


Inte ens ett dygn. På bb.

Den allra första tiden sov de tillsammans i spjälsängen, i vårt rum.


En gång i tiden fick de plats bredvid varandra i spjälsängen...


..och i soffan.


I förra vagnen.


Nadja


Elly


Elly as Dracula


Elly

Men efter hand ville de sova närmare mamma och pappa. Då fick de sova mellan oss. En hos pappa och en hos mamma. Jag låg hos den som ville ha tutte, vilket var svårt när båda ville. Tommy och jag bytte plats i sängen några gånger per natt. Amningen gick smidigt och vi fick massa efterlängtad sömn.


Nadja sussar hos pappsen..


Nadja boll.


På amningskudden.

Vid 3 månader sov de väldigt dåligt om dagarna och bar sig annorlunda åt på nätterna (låg t.ex. inte lika tätt inpå oss). Så vi testade att göra i ordning spjälsängen i gen och ge den ett försök. Vi började på dagtid och de somnade som två klubbade sälar så snart va lagt ner dem, släkt och gått ut. Innan hade de sovit där vi var men all rörelse, ljud och ljus hade nog börjat störa dem och därav den dåliga dags-sömnen.
Efter den lyckade dags-nattningen i spjälsängen så testade vi även att lägga dem där till natten och det var inga som helst problem. Förutom att mammsi och pappsi hade svårt att sova utan sina gosingar.

Så här sov de tillsammans i spjälsängen:


Flytta till varsin säng gjorde de vi 6 månaders ålder. Även det problemfritt.

Vid 8,5 månaders ålder fick de flytta in i eget rum och där sover de idag. Det gick också bra och ledde till bättre sömn för både dem och oss. Nu slipper vi väcka varandra och det rummet är bättre ljudisolerat.
Någongång i samband med detta stabiliserades även deras dygn ordentligt och man kunde vara säker på att de gick och la sig runt 20 och gick upp vid 8, med 2 sov pass på dagen. 

Vid 8,5 månaders ålder slutade Elly självmant att äta på natten och vid 9 månders ålder slutade vi ge Nadja någon mat på natt-mat. Detta har gått bra och vi får numera sova hela nätter ganska ofta.

Sömnen har alltid varit relativt oproblematiska för Elly och Nadja. De har kunnat somna in själva utan "stöttning" från oss och verkar vara trygga i hela sömn proceduren. De största problem vi haft är att vi inte vant dem med att somna tillsammans och måste lägga dem en och en samt att de kan väcka varandra.

Allt detta skrivande om sömn gör mig ohyggligt trött. Godnatt!

Skolstart, tillbaka på uni! ..och sjuk..

Ja, nu är man inte föräldraledig längre. Det är pappsis tur nu.
På gott och ont.
Det är jätte spännande att vara tillbaka i skolan, träffa massa nytt folk och få göra annat än gulli-gull-bebe-gull-gull.
Men jag saknar ju Elly och Nadja så mycket! Och bebe-gulli-gullet.
Jag får helt enkelt trösta mig med att vi har väldigt få föreläsningar, 2 halvdagar i veckan + ev grupparbete.

Det är social omsorgsvetenskap C-nivå jag läser, vilket innebär att jag ska skriva c-uppsats sista halvan av teminen.
Egentligen skulle jag läsa:
1. organisation, administratin och ledarskap A-nivå, 30hp.
2. Social omsorgsvetenskap C/3, 30hp.
3. Verksamhetsförelagdastudier, 15hp + personalpolitik och personaladministration 7.5hp , ekonomi och förvaltning 7.5hp.

Men p.g.a. att sociala omsorgsprogrammet håller på att avveklas och ersättas med socionomprogrammet så fick jag ändra ordning till:
1. Social omsorgsvetenskap C/3, 30hp.
2. organisation, administratin och ledarskap A-nivå, 30hp.
3. Verksamhetsförelagdastudier, 15hp + personalpolitik och personaladministration 7.5hp , ekonomi och förvaltning 7.5hp.

Så att jag skulle kunna skriva uppsatsen med social omsorgare.
Det passar mig perfekt. Skönt att skriva uppsats så länge tommy är hemma.

Men jag är så TRÖTT efter första skoldagen. Jag hoppas att det är spänningen inför nya klass och allt sånt som är orsaken för så här sliten orkar jag inte va varje dag. Jag skulle kunna somna rätt upp och ner, här och nu.

Kanske beror det på förkylningen också.
Vi är sjuka allihopa. Det började med att näsan rann på Elly och Nadja, i fredags var det nog, och de sov jätte dåligt.
De har aldrig varit sjuka förut så det kom som en överraskning.
Vad dum jag var som sa "Elly och Nadja har aldrig varit sjuka", i torsdags. Det fick man ju äta upp på fredagen. I min familj får man uppenbarligen inte säga sånt utan att omedelbart straffas av högre makter.
I går började jag känna av halsen och idag har tommy också fått ont. Det är ett jätte knepigt halsont. Känns som glödande grus. Men Elly och Nadja verkar vara på bättringsvägen i alla fall, så det kanske är snabbt övergående.
Vill inte vara sjuk! Jag skyller på öppna förskolan och skumt väder.

För att ytterligare ta ner min fysiska hälsa några nivåer så har jag ett en halv cm stort jack på insidan av underläppen.
Det kan ju bli så att om man biter sig i läppen/kinden en gång så svullnar det lite och leder till att man biter sig fler gånger på samma ställe, ni vet? Så blev det för mig. Fast typ 100 gånger mer avvancerat än normalt.
Jag har nog bitit mig ca 50 gånger på samma ställe. Det verkar tyvärr som om mina (vampyr-) gaddar håller på med någon typ av hämd aktion mot det lilla stackars försvarslösa biten hud mittemot. Nu har jag ett gigantiskt hål där.
Jag kan knappt röra munnen, inte slicka mig om läpparna och verkligen inte äta med tanke på att jag dessutom har ont i halsen.
Ja, det är på det hela taget riktigt synd om mig!
Sår i munnem har jag dock en ganska gedigen erfarenhet av. Jag vet inte varför jag verkar begåvats med denna "talang". Men på ett eller annat sätt så lyckas jag att endera genom någon typ av olycka slå/rispa upp ett sår eller bita mig själv. Jag kan lätt komma på minst 5-6 olika tillfällen liknande detta. Vi det här laget är jag tämligen säker på att det pågår en inre strid av kanebalistisk karaktär i min munnhåla. Fy vad ont det gör! Det är faktiskt det värsta vardags-ontet jag vet.
Gahhh.... sova!



Ps. Min älskling och faderna till våra barn är numera (färdig-) utbildad tanghygienist. Grattis!!! ds.

Less

Vi var på öppna förskolan idag. Det är en av de första gångerna vi är där.
Tjejerna älskade den nya miljön och alla spännande leksaker. De fick prova en lära-gå-vagn för första gången och hajade grejen direkt. Både Elly och Nadja traskade omkring som om de aldrig gjort annat.
Nadja passade även på att stå själv utan stöd riktigt länge. Jag tror att det var rekord.

Elly tycker öppna förskolan är smaskens:




Nadja gillar alla skojiga leksaker.




För oss va det också skönt att få byta miljö, träffa andra föräldrar och slippa Ellys och Nadjas gnäll för en stund. Det har tyvärr blivit en vana de senaste dagarna. Det är nog en kombination av uttråkning och nytillkommna tänder som gör livet mindre glatt. Men det är nog övergående. I dag har de dessutom sovit riktigt kasst så det har säkert bidragit en del.

Men det är inte det jag är less på (även om jag förståss föredrar mina glada tjejer).

Det är det här eviga gnatet om hur jobbigt det måste vara med tvillingar.
I dag var det några på öppna förskolan som diskuterade detta bara några meter bakom oss. Jag är väl medveten om att de troligtvis inte gör så för att vara taskiga. Men jag kan ändå inte låta bli att irriteras.
Jag tycker inte att det hör till allmänt hyfs att diskutera något på ett negativt sätt då föremålet för diskussionen kan höra hela samtalet. Endera så involverar man personen i diskussionen eller så väntar man tills han eller hon är utom hörhåll.

Jag har absolut inget emot att svara på frågor även om ämnet tvillingar=jobbigt? är ganska uttjatat numera. Men jag tar hellre det 100 gånger än att höra personer som, inte har en susning om va de snackar om, diskutera det bakom min rygg.
Jag vet att jag låter riktigt arg och bitter nu. Men det är förmodligen det jag håller på att bli.
De första 200 gångerna jag hörde denna diskussion, på caféer/stan/bussen/affärer/var som helst, så tog jag det med ro. Men nu blev jag faktiskt riktigt ledsen. På ett sätt vill jag säga till. Men jag tror att modet skulle tryta halvägs in och det skulle bli pankaka av alltihop. Jag är dock ganska frestad att kontra med "Ja, det måste ju va piss enkelt att bara få ett barn". Det är ju ungefär lika sant som att tvillingar måste va jätte jobbiga. Men tror ni att de skulle fatta vinken? Eller är det kanske på en för låg nivå?

Jag är inte arg på personerna som pratar om det. De är säkert jätte trevliga personer som jag kanske till och med kommer att prata med i framtiden. Men jag är så less på att detta beteende är okej? Varför är det det?
Jag skulle knappast sitta bakom en överviktig person och diskutera hur jobbigt det måste vara att va fet?

Jag tycker inte våra älsklingar är jobbiga. De är det bästa som har hänt oss och jag är överlycklig över att de är två. Det finns en mängd fördelar med tvillingar och dessutom vet vi inget annat eftersom det är våra enda barn.
Men det kan jag inte berätta eftersom det inte är någon som frågar mig. De jämför i stället med sin enling och utgår från att det är den x 2. Vilket, enligt mig, är så olika saker att de inte ens kan dela galax.
Sen finns det stunder då det är riktigt, riktigt jobbigt med tvillingar. Vi begravs i problem som en enling förälder inte ens har behövt fundera på. Men de stunderna så är väl denna typ av samtal ännu mer olämplig.
Då är det ju lagom kul att få det, hur jobbigt vi måste ha det, slängt i ansiktet vart man än vänder sig?

Sen finns den värsta typen och den har jag tack och lov inte stött på så ofta. Det är de som riktigt gottar sig i hur jobbigt det måste vara. Fy vilka hemska typer.

Nej, sånt som uppskattas är positiva kommentarer och om ni vill veta hur vi har det så FRÅGA! Kom inte med antaganden och prata inte bakom vår rygg.
Elly och Nadja kommer snart att förstå vad ni säger. Vad kommer de att känna för sitt tvillingskap om de hela tiden får höra hur jobbiga de måste vara?

Ursäkta detta bittra och arg inlägg. Men jag var tvungen att få det ur mig. Jag tar gärna emot tips om hur jag kan tackla sånt här?

Men en jätte bra sak hände också. Föreståndarinnan för öppna förskolan ska genom bvc försöka bjuda in tvillingföräldrar och deras tvillingar. Jag tror det var tänkt så att det skulle finnas en speciell tid då man kan komma så att man inte missar varanndra. Det har funnits förut på herrhagen, men inte nu längre. Det är möjligt att vi är de enda med tvillingar som är på öppna förskolan just nu. Men man kan säkert skrapa ihop fler, jag tyckte mig höra något om att de även skulle bjuda in utanför gränserna?
Jag gillar verkligen denna idé. Jag har själv funderat på att söka efter fler tvillingföräldrar. Då jag verkligen har saknat detta och kännt mig väldigt ensam i vår situation. Nu har jag visserligen kontakt med några andra tvillingföräldrar och det ger mig jätte mycket. Men det skadar ju inte med fler och att få träffas irl.

Tvillingkärlek

Hänger ni med? Jag skriver nya inlägg hela tiden. Men det är bara det att jag har så mycket på hjärtat just nu.

Äntligen så har jag fått in en film när Nadja pussar Elly. De brukar gosa längre. Men man får väl nöja sig med det lilla man lyckas fånga. Än så länge är de inga linslusar.. om det inte räknas att äta kameran. På det temat har vi skapat en högst konstnärlig filmserie, Elly och Nadja - ur en mobilkameras perspektiv. En tragedi i 3 delar.
Men åter till denna film..

Ber om ursäkt för den dåliga kvalitén (fattar inte varför det blev så på youtube, den är inte så kass i orginal) och för min prata-med-bebisarna-röst (fast jag lär ju knappast va den första i världen med "är det verkligen så jag låter"-ångest).
Det viktigaste är ändå att de är sååå söta... (Ha ljudet på så ni hör Elly skratta)


Puss syster



15 min innan konsum stängde fick jag ett akut souercream and onion-chips och citron begär...

Recept för de som missat denna ljuvlighet:

  1. Häll souercream and onion-chips (OLW) på en tallrik.
  2. Dela en citron.
  3. Gröp ur citronen med en sked eller pressa ur saften och häll den över chipsen.
  4. Se till att alla chips blir ordentligt indränkta.
  5. När chipsen antagit rätt konsistens dvs. blöta och sladdriga är de redo att avnjutas. Ät dem med fingrarna.
  6. Serveras med ett stort glas vatten.
Gotti gotti! Men tandhygienist tommy uppmanar alla att hålla sig borta från tandborsten i minst en timme efteråt då detta sliter enormt på emaljen. (Fast han säger det inte fullt så surt som de läskiga tanterna i reklamen)

..så jag traskade dit. På tillbakavägen upptäckte jag detta:



Ett UFO?
Nja, jag skulle tippa på en regnbåge. Men den hade en lite konstig färg?
Är det någon som vet varför regnbågar ser ut att vara en båge?
Jag har ingen aning. Jag skulle kunna redogöra för Antonowskys KASAM i sömnen, men inte tusan vet jag ett skvatt om regnbågar. Bör man skämmas? Jag skyller på att det inte är mitt område.

De på konsum börjar nog undra vad jag är för typ igentligen. 3 gånger den senaste veckan har jag kommit dit utan pengar. Första gången när tommy var på sjukhuset och han hade mina kontanter och mitt konto hade runnit slut (jag hade glömt föra över från mitt andra konto), andra gången då jag hade kontanter men drog det tomma kortet (hade inte fyllt på än) av gammal vana och tredje gången idag när jag glömt kortet hemma i kortläsaren.
Jag tycker att det är så jädra pinsamt. I de flesta fall där köp inte går igenom så rör det sig ju säkert om såna här situationer där man t.ex. missat att föra över pengar.
Man känner sig ju ändå lite som:
"Hej-jag-har-bränt-alla-pengar-men-försöker-handla-ändå
...."
Plussa dessutom på en tvillingvagn med två gnälliga tvillingar i så är det bara att fortsätta: "..och-nu-får-jag-föda-mina-barn-på-vatten-och-mögliga-mariekex."
Så nu är det skärpning! Om jag så ska limma fast kortet.

Tillbaka till citroner.
Nu vet vi helt säkert att Elly och Nadja är mina! Jag lät dem smaka på citron häromdagen. Jag trodde att de skulle rygga undan direkt. Men båda var helt tokiga i det och ville inte sluta slicka på citronen. Tur att de inte kunde få i sig så mycket i alla fall. Vet inte hur bra det är för känsliga bebis magar.
Elly visade ytterligare prov på vårt släktskap idag. Tommy bjöd på sin banan och Elly var minst sagt skeptisk till denna frukt. Nadja tyckte däremot det var smaskens och bet stora bitar som hon tuggade i sig.
Men Elly kommer nog komma på bättre tankar. Hon brukar va lite skeptisk först, men sen mjuknar hon.
Det va lika med rån och smörgåsar. I början var hon jätte rädd för dem började lipa så fort hon fick en i handen. Men nu äter hon minst lika bra som Nadja.

Nej, nu ska jag ta mig ann de citronindränkta chipsen.

Presentationsbild

Jag har förövrigt börjat byta ut min presentationsbild på olika ställen.
Detta har varit något av en svår nöt att knäcka (ja då var vi inne på nötter igen) eftersom jag knappt tagit några bilder på mig de senaste åren.
När jag var gravid så var det ju mest magen eller jag och magen och nu är det mest pluttarna som fotas.
Dessutom är jag extremt petig med hur jag ser ut på bilder och jag brukar inte börja acceptera en bild förens efter minst en vecka efter att den togs. Men nu har jag  i alla fall fixat en att ha tills vidare. Det må vara dålig kvalité (mobil kamera), har vårt slitna kök i bakgrunden och jag ser ut att vara hur stel som helst eftersom jag försöker inta den position där jag ser minst mähä-ig ut. Men vad gör man?
Det är så konstigt det här med foton. Hur man själv ser på ett foto av sig själv är oftast väldigt olikt hur omgivningen ser på samma foto. Jag tror att man ofta fokuserar på de komplex man har och är nöjdast med de bilder där dessa är minst framträdande. Medans omgivningen ser mer på helheten i bilderna och ger kattsingen i detaljerna. Därför föredra man (jag?) kanske andra bilder av sig (mig?) själv  än vad andra kanske skulle göra.
Eller är det bara jag?






Vilka är det förresten som är här inne och kikar? Släkt och vänner antar jag?
Ni får gärna skriva en kommentar då och då. Då blir jag glad:-) och tack för alla jag fått.

Första tänderNA

Ja, i plural alltså. Både Elly och Nadja har fått sina första tänder idag!
Eller om de kom upp idag eller i går eller nått sånt vet vi ju inte med exakt säkerhet. Men de måste vara jätte nya iaf. De syns knappt, men känns som en vass kant.
Det är samma tand på de båda fröknarna, vänster framtand nere (den som brukar komma först) och de är lika mycket uppe.
Vi som nästan hade gett upp hoppet om några gaddar.
Det är faktiskt lite kul att de kom exakt samtidigt. Så behöver det ju inte alls vara, eller rättare sagt så är det nog ganska ovanligt. Jag tror inte ens enäggs brukar få så. Men Elly och Nadja har ju alltid varit väldigt lika i utveckling, storlek m.m.  Jag tror nästan att vi har ett par enäggingar som gömmer sig i våra tvåäggs.
Vi har ju alltid sagt att vi hoppas att de får tänderna samtidigt så vi får ta tand-gnälligheten på samma gång. Så det kanske var någon som hörde vår önskan. Får se hur det blir med resten av tänderna.
Dags att börja borsta tänderna nu:-) Det blir spännande. Får se om de går med på att öppna munnen.. knappast.

Stora tjejer med sina första (vampyr-) tänder


Nadja


Elly

Vi har faktiskt inte märkt av någon gnällighet, drägglande eller andra tecken. Så tänderna var en riktig överraskning. Men det kanske kommer när de ska komma upp ytterligare? När i processen är det gnälligheten ska infalla?

Det enda ovanliga som har hänt är att Nadja haft ordentliga kriser om nätterna. När hon vaknat så har hon inte kunnat somna om utan bara skrikigt och gråtit. Ibland har det tagit upp emot en timme innan hon lugnat sig och somnat.
Vi har tolkat det som nån typ av separationsångest då hon i samband med detta även blivit väldigt mammig. Man det skulle kanske kunna bero på tanden också?
Det känns som om det måste bero på någonting då det är helt olikt henne. Vi har nästan aldrig haft några problem med sömnen. Även om tjejerna i perioder vaknat mycket och ätit ofta på nätterna så har de alltid somnat om snabbt och själva.
Men hur som helst så verkar det ha löst sig nu. I två nätter va det jätte jobbigt, men nu har det varit två nästan helt normala nätter. Så vi hoppas att det var övergående.

Elly har varit sitt vanliga jag. Med möjligtvis lite väl orimliga krav. Hon har alltid haft problem med att någon eller något står i hennes väg. Om det så bara är en centimeter i vägen så gnäller hon på ett sätt som skulle göra comhems kundtjänst grön av avund. Varje cell i hennes kropp ger uttryck för ren frustration och sju svåra år-mentalitet.
Visst förstår vi att det inte alltid är lätt att vara liten och påväg någonstans. Men man undrar ju om det inte vore lättare att någon gång försöka gå runt i stället för igenom. Fast Nadja förstår jag, kuddarna i sängen förstår jag, bordet är helt ok.. men när hon nu börjat skälla och butta på väggarna så kan jag inte annat än fundera på vad som flugit i flickebarnet. En lektion i rimlighet och propotioner vore kanske på sin plats.


Idag va det ganska fint väder. Men det känns som om hösten är på väg. Hoppas vi har några soldagar kvar i alla fall. Fast hösten är nog min favorit årstid. Inget dåligt med den och så fyller gullisarna 1 år. Shit.. det närmar sig.
Men nu är det fortfarande sommar och då klämmer vi in ett par sommriga balkonbilder .


Nadja och mammsi på balkongen. Mammsi trött.


Elly och pappsi på balkongen.


I dag på kappahl hände det som bara inte får hända.
För en vecka sen så hade vi köpt svindyra klänningar till tjejerna. 99 kr/st (ok, kanske inte svindyrt. Men svindyrt för oss). Vi tyckte att de var så fina att de var värda det. Men redan dagen efter så började oturen med att det fina vädret var över och idag när vi var inne i butiken igen så vad ser vi om inte klänningarna på halva reapriset = 40 kr/st!
Gaahhhhh! Man kan ju bli tokig för mindre. Sliter mitt hår.. eller vad som finns kvar efter Elly och Nadjas 9 månaders hår-masaker.
Men man får väl skylla på att man är lite av en nöt som inte fattade att de snart skulle rea ut alla sommarkläder.

Tvillingförlossningen

(Jag har egentligen skrivit en 10 sidors uppsats men varje detalj från förlossningen. Men vem vill läsa det? Så jag ger er den korta versonen i stället. Håll till godo.)

Först trodde vi att de skulle komma för tidigt och sen trodde vi inte att de skulle komma alls. Men en söndagkväll så var det äntligen dags.

Klockan 18 så startade värkarna. De var regelbundna direkt och med bara 3 min i mellan.
Klockan 20 kom vi in till förlossningenoch då var jag 5 cm öppen.

Tackade nej till epudral men ja till lustgas och det fortsatte med intensiva och starka värkar.
Det var många personer inblandade pga det var en riskförlossning men jag var väldigt inne i mig själv och sa knappt ett knyst under hela tiden.

Klockan 23 är jag öppen 8 cm och man tog håll på hinnorna för tvilling1, dvs Elly, för att kunna sätta skalpelektrod. Vattnet var makoniumfärgat vilket betyder att de skulle behöva suga rent i hennes svalj så fort hon var ute så att hon inte drog ner det i lugnorna.

Klockan 00 kräks jag en massa eftersom tvilling1, Elly, står vid spinae och kommer åt de nerverna. Strax efter görs nästa undersökning och jag är helt öppen.
Men Elly vill inte sjunka ner i bäckenbotten då hon kommer i felläge, vidöppen hjässbjudning och det blir en del trixande med det, b.la. så får jag en kateter för att tömma blåsan och ge plats åt henne.
Klockan 01.15 sätts syntocinondropp som är värkstimulerande och används nästan alltid vid tvillingförlossningar.
Tillslut sjunker Elly ned ordentligt och efter en halvtimmes sktivt krystande så föds hon klockan 01:48 den 29 oktober 2007.

Allt var lugnt och stilla.. i 6 minuter. Ultraljud görs och hinnorna tas på tvilling2 dvs Nadja. Syntocinondroppet kopplas på igen och en krystvärk, 10 minuter efter Elly, klockan 01:58 den 29 oktober 2007, föds Nadja. Även hon i huvudbjudning men med felläge, djup tvärställning.

Det var fantastiskt att äntligen få möta våra små hjärtan.
Förlossningen var allt igenom en positiv upplevelse med snabbt förlopp på 8 timmar och med minimal bristning. Jag är glad att allt gick så smidigt och snabbt trots tvillingar och felläge på båda.


Nykläckta

Men efteråt mådde jag ganska kasst. Kräktes, svimmade och fick ligga med dropp. Jag förlorade 1,3 liter blod (vilket man klarar ganska bra men det är ungefär det dubbla mot en normal förlossning) och hade hemska eftervärkar då det bildades stora koagler i livmodern. Anledningen är att livmodern ofta har svårt att dra ihop sig eftersom den varit så utspänd i en tvillinggraviditet. Men tillslut fick jag en spruta mot detta.
Sen fick vi ett familjerum (5) på avdelning 11.


Mys i baljan.


Överallt.

Elly och Nadja är helt galna numera. Det finns inget i vår lägenhet från golvet och 1 meter upp som inte har pillats på.
De drar runt som två yrväder och bryr sig föga om de får några blåmärken på köpet.


Nadja på väg ner för sängen. Tog den slut där?




Elly goes toy diving




En dag gick jag runt och städade med dem i bakhasorna. Jag tyckte att det gick ganska bra.. tills vi gick in på toaletten. En blick bortåt och toalettrengöringen fick sin beskärda del av knubbiga bebislabbar och pappersrullen blev smakad på. uuh.


Det bästa med tvillingar:
- De är överallt.

Det sämsta med tvillingar:
-De är överallt.


8,5 - 9 månaders framsteg:

  • De står upp mot allt och nu kan de även gå längs med möblerna. De kan sätta sig ner igen (ja, ner kom de ju förut också enligt "lagen om att allt som kommer upp kommer ner". Men nu gör de det utan att slå halvt ihjäl sig).
  • Försöker stå utan stöd.
  • Klättrar relativt obehindrat ner från den tidigare nämda sängen (på 3 dm).
  • Smackar med läpparna om man frågar dem vad sillen säger.
  • Nadja kan vinka (men Elly gör det nog snart hon med).
  • Pussas (brukar dock bli en ganska slemmig historia).

Våra bebisar har blivit vertikala.




Elly och Nadja har börjat med en sak som är sååååå söt. Om Elly ligger på rygg så kan Nadja komma fram och pussa henne = gnugga sitt ansikte mot hennes och ev försöka suga på henne.
Då börjar båda fnissa alldeles hysteriskt och de kan hålla på så flera minuter.
Sådana stunder är man verkligen lycklig över att de är två.

På tal om det.. Vad gör egentligen enlingar? Jag har så svårt att föreställa mig. Elly och Nadja hänger ju jämt ihop och finular tillsammans. Ja, de är ju med oss också. Men de leker ju med varandra på ett annat sätt, otvunget och på lika vilkor. Vad gör en enling? Finular den själv?

Jag vet inte om jag har nämt det tidigare. Men för ett tag sen köpte vi ett par badstolar av en annan tvillingmamma. Nu kan Elly och Nadja bada själv utan min inblandning. Jo, jag är ju förståss där hela tiden. Men jag slipper att vara i badkaret. Jätte fiffigt! Men jag gissar att de snart kommer komma på att de kan klättra ur dem och då är de för farliga.

Elly och nadja demonstrerar.



Efter badet...



...måste Elly bli torr..



..och Nadja med.


I går var ett stort dygn..

Inte minst för att det var dåligt väder och vi hade slut på (gott) té. Eftersom jag inte kunde brygga mig en kopp, bryggde jag en kopp på mig. Efter att jag dragit färdig steg jag upp med nya insikter om att bröst ser en anning bättre ut två cm under ytan. Men vad tét smakade får vi aldrig veta då det inte tordes finnas någon så modig provsmakare.

Men mest för att det var första gången både Elly och Nadja sov hela natten. De somnade 21, vaknade till 06.30, men sov vidare till 07.30. Jätte skönt för oss. Hoppas att det fortsätter så. Jag är så trött på att aldrig sova tillräckligt länge i sträck.

På tal om sömn..

Vissa (Nadja) tar till alternativa metoder för att sova gott.



Elly har jag b.la hittat sovandes på mage med ansiktet inkört mellan spjälorna. Men det är ont om bildbevis.
Bebisar ser ut att sova så skönt.


Nej nu är det dags för oss också att sussa. Gokväll.

Elly och Nadja gungar.

Elly och Nadja har blivit så stora.

Framsteg vid 7 månaders ålder:
  • Kryper. Elly krälade visserligen i början (men det gick jätte snabbt) men kryper på knäna nu.
  • Sätter sig upp själva och sitter stadigt.
  • Nadja börjar jollra tvåstavigt. Elly började redan vid lite mer än 6 månader.
Framsteg vid 8 månadersålder:
  • Klättrar själv upp på en låg säng (ca 3 dm hög).
  • Reser sig upp mot möbler till helt stående.
  • Nadja klappar händerna när man ber henne.. eller när hon vill ha berömm.
  • Nadja kan kasta en liten boll.

Elly och Nadja utvecklas väldigt lika. Det skiljer oftast max en vecka eller två på när de lär sig en sak. Men det finns två saker som brukar skilja dem åt:
  1. Nadja börjar lära sig en sak väldigt tidigt. Men det tar tid innan hon blir riktigt bra. Elly börjar lite senare, men blir bra väldigt snabbt.
  2. Nadja gör en ny sak för att göra saken. T.ex. ställer hon sig upp för att hon vill stå. Elly gör en ny sak för att göra något. T.ex. ställer hon sig upp för att nå en leksak. Elly har alltid varit lite pryltokig och jag tror det är det som driver henne.

Det är kul att de utvecklas. Men vilket liv det är på dem. Det är inte ens stilla i två sekunder. Man får slänga till dem något nytt och riktigt intressant om man vill hinna med en kopp kaffe.
Först drar Elly i väg och sen skyndar Nadja efter. De hänger i hop de där två och helst ska det delas på samma kvadrat decimeter. Det är ont om respekt för det personliga utrymmet och det krälas båda över, under och emellan utan några som helst restriktioner. Nadja har dessutom fått en ny hobby; att smiska Elly och Elly kontrar med att försöka suga på hennes hälar och knän. De kan verkligen roa varanndra.. och reta varanndra. Tack och lov är de ganska härdade och det är inte ofta de protesterar mot varandras, ibland hårdhänta, behandling.

Så här går det när man inte kan sitta still. Då åker man i lådan;-)



Det är trist här. Får jag hoppa in till dig syrran?




I dag var vi uten en stund på kvällen, innan läggdags. Vi gick till lekparken utanför förskolan Balder och testade babygungorna. Ja, någon större sving vågade vi oss inte på (och tur är väl det) men de fick provsitta iaf och åka lite fram och tillbaka. Det var skoj!

Nadja hänger!


Elly hänger!



Elly och Nadja har föressten fått flytta till sitt egna delade rum. Det är andra natten de sover där nu och det har inte varit några som helst problem. De sover lika bra som hos oss. Eller kanske t.o.m. bättre. Nu väcker inte vi dem.

Thå thöta, mina älskade små hjärtan!

Godnatt!

Ikea

I dag åkte vi till Ikea med småttingarna:-) Tog bussen från torget. Vi fick plats på den andra som kom.
Men det uppstod en liten fajt med en annan mamma. Vi ställde vagnen längs med bussen och då fick inte hennes vagn plats (hon kom efter oss) och hon ville att vi skulle ställa den över mittgången eller gå ut.
Vi har tidigare fått en utskällning av en busschafför för att vi ställt vagnen på detta sätt (ej tillåtet av säkerhetsskäl) och vi ville såklart inte göra om det misstaget. Men då mamman knappt pratade ett ord svenska så vet jag inte om hon förstod vad vi menade. Hur som helst så kom tillslut busschaffören och sa till oss att ställa vagnen över mittgången. Vi förklarade för honom att vi inte trodde att det var tillåtet. Vilket han håller med om men tycker att man kan tänja lite på reglerna eftersom det ändå inte är så mycket folk på denna linje.
Som sådana goda bussresenärer som vi är gjorde vi som vi blev tillsagda och alla passagerare fram i bussen (varav flera äldre personer) fick klättra över vagnen. Härligt.
Men nu kan man ju fråga sig vad det är som gäller för alla våra framtida bussresor. Ska vi bryta mot säkerheten och riskera att få en ilsken busschaffis på oss eller ska vi följa reglera och riskera att få ilska bussresenärer med barnvagnar på oss?
Vi får nog helt enkelt höra av oss till värmlandstrafik och fråga hur vi ska göra och förhålla oss till det i fortsättningen.

Förövrigt är jag förbannat trött på alla som släpar med sig barnvagnen bara för att åka gratis. Deras barn har ju sen länge växt ur den och sitter i stället på sätet bredvid. Reglen om att man åker gratis med vagn är ju till för att man ska slippa lämna sitt barn för att gå fram och betala. Men det faller ju om ungen är 5 år och kan promenera fritt.
Visst, det är ju synd om dessa personer är så fattiga att de inte kan betala bussen. Men det känns ju onödigt att deras vagnar ska ta upp plats i onödan och hindra oss andra, som verkligen behöver vagnen, från att åka. Då betalar jag hellre och kommer med var eller varannan buss i stället för att behöva vänta 3-4 stycken innan vi får plats. Jag har faktiskt hör att det kan bli aktuellt. Att de ska ha ett system som gör det möjligt att betala för resan utan att behöva lämna barnet. Jag längtar!

Ikea besöket gick finfint. Vi köpte bara smågrejer eftersom vi var tvungen att bära allt. En rullgardin till barnrummet så att Elly och Nadja ska kunna börja sova där, en mjuk barnmatta för dem att krypa på, förvarings tyglådor, pås-stänga-igenare, krabbis 4 och nykelpigis. Vill så gärna köpa nya (barnsäkrare) vardagsrums möbler där i från. Men det får vänta tills vi har en säker inkomst igen.
Vi stannade en stund på restaurangen och jag måste erkänna att det var riktigt bra där.



- Säg mig, är det två lika?
- Nej, det är en tjej och en...krabba(!)



Spacebabies

Bajs

Idag har de små liven blivit något försummade. Men det var till förmån för deras (och vårt) välbefinnande. Vi har nämligen röljt upp ordentligt i deras rum. Dessutom har jag rensat bort alla min kläder som inte längre passar eller är för slitna/fula. Det blev sisådär 10 plagg kvar. Nja, lite mer kanske. Men det var inte mycket kvar i alla fall. Jag har ju knappt köpt några kläder på flera år. När vi försökte få barn så ville jag ju inte köpa särskilt mycket då jag ändå planerade att växa ur det. Så där gick det ju ett år. Sen var jag gravid i 9 månader och köpte bara mammakläder. De senaste 7 månaderna har jag ägnat åt att krympa så de lilla jag har köpt har blvit för stort eller är ammningskläder. Så det jag har är typ från gymnasietiden och de plaggen jag köpte tidigare i månaden. Lagom kul:-( Men det ger sig nog efter hand. Bara jag stannar på en komfortabel storlek och har lite tid över då och då.

På tal om storlek. Jag kommer passar i de flesta av mina gamla byxor (förutom några som är för tajta över höfterna) men kommer knappt i några gamla t-shirtar eller linnen. De är för korta på längden så att de visar magen. Så va de inte förr. Har jag växt på längden?

Men tillbaka till Ellys och Nadjas rum. Nu är det uppröjt och barnsäkrat. Så äntligen har vi ett ställe där vi inte behöver lyfta bort dem från farliga saker vareviga sekund. Härligt! Det enda som fattas är nya tapeter. De vi har är bland det fulaste världen skådat. Vi har försökt få till det sen förra sommaren. Inga problem säger värden. Men de har hela tiden andra projekt att pyssla med. Nu har de i alla fall sagt att vi ska få det till hösten eller möjligtvis i sommar om det regnar mycket (de håller på med fasad renovering). Så vi håller tummarna för det. Tapeterna vi har valt är inte kanon. Men vi fick inte så mycket att välja mellan så de får duga.


I går blev jag överfallen av två bestar:


De lever på hår.


Åh, det var så roligt idag. Det händer ganska ofta att någon av barnen eller t.o.m. båda två passar på att bajsa under måltiderna. Jag har läst att det beror på att bajs-reflexen kommer igång vid intag av mat. Vid det här laget är vi ganska härdade utan ser det mer som något lustigt eller jobbigt om barnet blir ledset än osmakligt.
Så idag gav Tommy dem lunch medans jag röjde upp i deras rum.

Så efter ett tag hör man Tommy mummla:
- Tänk att du Elly kan sitta här så obrydd och äta när matgästen till vänster om dig sitter och stinker bajs.
och så hör man från Nadja:
- Hump! (precis som hon ville säga "har du nån bättre ide eller!").
Då var det kört. Både Tommy och Jag började asgarva och de stackars barnen som inte var ett dugg beredda började stor böla. Hehe, det var inte lätt att sansa sig då inte.

Nästa matning höll jag i och då var det Ellys tur att skita. Men resultatet var i princip det samma. Tommy går förbi och viskar till Nadja:
- Jag tror matgästen till höger sitter och bajsar. Sen var det kört för min del igen. Mest med tanke på tidigare händelse. Tack och lov blev de inte lika skrämda.

När vi gjorde i ordning på rummet så hittade vi i en baby mössa som vi inte använt. Vi testade den på tjejerna och det kunde knappast bli sötare. Synd att den var för stor i vintras. Nu är det ju för varmt. Men vi fick åtminstone bildbevis på hur söta de skulle varit.



Toker (Elly)



En handfull Nadja.

Lilla vampyren.

Nu är äntligen alla Lilla vampyren böckerna (av Angela Sommer-Bodenburg) erövrade. Tack vara stora syster Malins goda omdöme blev jag en hängiven anhängare redan innan jag själv kunde läsa. Många trevliga stunder med högläsning blev det.
Jag har dock varit orolig för att traditionen ska gå i stöpet redan innan det blivit en tradition. Lilla vampyrenböckerna slutade nämligen säljas redan innan man själv blivit klok nog att köpa upp dem. Först boken erövrade jag dock genom stöld (ej från privatperson) för många många år sedan. Tommy försökte köpa en till min födelsedag för några år sedan men kom ingen stans. Nu det senaste året har han dock gjort riktigt bra i från sig. 5 böcker (alla svenska förutom den första som jag redan hade) på under ett år. Nu är alltså samlingen komplett:



Hehe, när jag gick i mellanstadiet kallade jag mig "vampyren". Lagom nördigt.


Ärligt. Bebisar beter sig ofta mer eller mindra sinnessjukt. De skrattar åt de mest konstiga sakerna, växlar humör på 2 röda, tjuter, babblar och spexar... ja hur ska man egentligen beskriva det. Kort sagt så skulle männen i vita rockar hämta dem fortare än kvickt om de hade lite fler år på nacken. Men det är sött och bjuder på många skratt.
Av alla de saker som jag trodde barn innebar så fanns inte humor med. Men nu har det visat sig vara en av de största.



Nadjas favorit min. Thå thöt.




Elly och mammsen myser i soffan. Men kolla in hennes ögon.. greedy.
Fast det är ju inte varje dag man får en ny tv-dosa.

Nattis!

Grattis älskling!

Det känns lite fel. Vi har all anledning att fira.

1. Det är midsommar.
2. Tommy fyller 25 år.
3. Jag har namnsdag.
4. Vi har varit tillsammans i 4,5 år i morgon.
5. Både Elly och Nadja somnade kl 20.30.

Men vi gör inget speciellt (förutom lite godare middag) och vi har inte ens fått tag på en anständig tårta.
Fast det känns lugnt för min del. Jag har aldrig varit bra på att fira midsommar ändå och nu på äldre dar så är ju utbudet ganska begränsat. I alla fall om vi alla ska delta. Men en prinsesstårta hade jag inte tackat nej till.

För vår del är det tur att vädret är så ostadigt. Vi kan lugnt sitta här hemma och tänka  på hur alla midsommarfirare våndas över om det blir regn eller inte:P

Nja, nu när gubben blivit gammal kanske det är dags att se sig om efter lite yngre:-P Hela 25 jordsnurr, halva vägen till 50. Men han håller nog ett tag till. Även om jag misstänker att hans omdömme blivit lite naggat i kanterna. Han gick nämligen på betaltestet "livsprognosen" i dag. Ajdå! 149 spänn fattigare om han inte lyckas bestrida det.
Men hur som helst önskar jag älsklingen ett fint 25 årigt år och hoppas att mina presenter kommer till användning.


Elly med födelsedagsbarnet efter vår promenad.
Nadja kunde tyvärr inte vara med då hon sussade i vagnen.

Här hemma så är det pest och pina. Fast av ett positivt slag. Nu tar de sig verkligen fram. Nadja kryper och Elly krälar. Dumma oss som knappt barnsäkrat något. Nu är det vi som få lida. Vi måste alltid ha stenkoll på vad de sysslar med.
Kuddar och sånt vi stoppade upp dem med tidigare ser de numera som en hjälp att nå ännu högre.
Båda kan sätta sig upp själva. Men Elly är nybörjare och Nadja har tagit det till mer avvancerade nivårer. Hon kan även ställa sig på knä och hålla i sig mot bord och dylikt. Därför har vi även sänkt sängarna.

Nadja håller förövrigt på med en massa konster just nu. Här är en favorit:



Grillfest!

Nja, för de andra i alla fall. Jag åkte dit förs efter att Nadja somnat och missade därmed den första delen av ordet. Men det var trevligt ändå. En mycket stillsam tillställning på 6 personer utanför kronoparkens studentbostäder. Jag har ju inte kommit ut så ofta. Dels för att jag inte velat vara ifrån Elly och Nadja och dels för att det har varit lite knivigt att genomföra. Men efter att de har somnat så är det lättare och jag behöver inte känna att jag missar något eftersom de ändå bara sussar som två klubbade sälar. Eller en av dem iaf. Elly bjöd Tommy på sitt förträffliga sällskap ända fram till halv elva. Vilket han var måttligt road över.
Men kvällen var kul. Förutom att jag inte fick åka buss på ungdomsbiljett. Då och då är mitt kort inställt på det om jag glömt att ändra (när man pendlar mellan att använda periodkort och kontantkort så blir det så pga det är olika åldersgränser) och det har alltid gått obemärkt förbi. Nu var det en sån situation och jag hade inte använt kortet sen förra sommaren. Men nu fick jag plötsligt ett "-Det här är inställt på ungdom. Det ska du väl inte ha?"
Förvånad och generad kunde jag inte annat än att pipa fram "-Nej, jag har inte använt kortet på jätte länge."
Syns det så väl att jag inte är under 19?
Nåja, det är kanske bara att acceptera. Vi får låtsas att det är mina nyvunna mamma visdom som lyser igenom.


Gammel som gata?


Nu är friden över. De ålar sig fram som två synnerligt kvicka larver. Det tar bara några få minuter för dem att korsa vardagsrummet. Duktiga tjejer, men fy vilket jobba att hålla koll på dem. Vår lägenhet är ju inte så värst barnsäker än.
Nu har Elly också börjat ställa sig på knäna. men det är oftast i kombination med kravlandet. Nadja står jätte bra på knäna men de senaste dagarna har hon föredragit en annan variant:




Ja, just det. Jag har ju skrivit om Ellys och Nadjas pilla-på-allt-mani. De är verkligen inte dumma när de vill ha något. Nu räcker det inte på långa vägar att lägga sakerna bakom något för att få ha det ifred. Nej, finns det innom nåbart avstånd så letas det fram. Man kan verkligen se hur de små hjärnorna arbetar för att tillfredställa deras girighet.
En favorit är leksakslådan. Vi har haft en upp och nedvänd pall på golvet för att samla upp alla leksaker i och ni kan tänka er glädjen när de upptäckte den. Både en utmaning och skojiga leksaker!
Det var Elly, som alltid haft ett gediget intresse för leksaker, som upptäckte den först. Men Nadja kom på att den gick att välta så att det var lättare att skyffla ut leksakerna.
Det ser så roligt ut när de är där ock gräver och väljer vad som är värt ansträngningen att ta upp.
Här är Elly in action:




Tvillingarna på grönbete.

I går slappade jag, Tommy, Elly och Nadja på en filt i skuggan. Det var härligt. Särskilt när det är så varmt inne och när Elly och Nadja upptäckt att elementen och bredbandssladden är blande det roligaste som finns.
De kryper inte än men tar sig fram genom att kravla och rulla så det blir ett oändligt lyfta undande. När man lyft undan den ena så har den andra hunnit fram igen. Pust.. man kan gå åt för mindre. Fast grannen såg nog lite frågande ut då jag förtvivlad och svettig försökte förklara att vi var tvugna att gå ut för att "de är ute efter bredbandssladden". 
Men i vagnen sitter de ju i alla fall stilla.
Vill inte tänka på hur det blir när de kryper eller går. Då blir det en påle på bakgården och två longeringslinor för dem att springa i. Hehe, nej så långt ska det väl inte behöva gå. Men det är överhuvudtaget ett herrans massa pillande. Man kan inte hålla i den minsta lilla grej utan att de ska dras och slitas i och de är inte svaga. Jag kommer gå ner flera kilo och bli starkare än Karl-Alfred på spenat, bara genom att hålla deras knubbiga tassar borta från allt otilåtet.

Både Elly och Nadjas storfavorit är bredbandssladden och de där vita ringarna som sitter runt rören.
Populärast just nu!

Men för att återgå till filten i skuggan. Det var skönt tyckte både vi och bebisarna och ute finns det så mycket för dem att titta på. Allt var frid och fröjd... tills Elly listade ut hur man skruvar av nappen till nappflaskan med vatten i. Sen var både barn och filt dyblöta. De är inte dumma de små liven.


Elly i grönskan!

Nadja i grönska!


Här posar vi alla tre.

Nej, nu  måste jag sluta för Nadja är på elementet och pillar igen och Elly är på väg mot dvd-filmerna. *skynda skynda*

Skönt med sommar, men hett åt bebisarna.

Nu är det riktigt hett ute. På sätt och vi skönt. Men det är synd om Elly och Nadja som måste ha långbyxor, långärmat och hatt på sig utomhus. Det är för att skydda dem från solen och för fontanellens skull. Nu brukar jag visserligen ha dem i kortärmat i vagnen eftersom de ligger i skuggan där. Men benen hänger ju ut, så långbyxor blir det tyvärr. Nätterna är också varma. Vi får sova med öppen sovrummsdörr nu och Elly och Nadja har kortärmad body i stället för vinterns heltäckande pyjamas.

I helgen var vi på namngivningsfest! Det var kul. Fick träffa ett annat par med tvillingar. Hehe, av 7 barn var 4 tvillingar. Det var lite speciellt.
Men vi vet fortfarande inte hur vi ska göra med dop/namngivning för Elly och Nadja. Ingen av oss är ju särskilt troende så det skulle ju va lite hykleri om vi döpte dem. Men samtidigt är ju dop en väldigt stark tradition.Knivigt..

Men shit vad Elly och Nadja är roliga nu. De hittar på något nytt varje dag. Ensama eller tillsammans. I går "lekte de tåg" eftersom Nadja fått dille på att pilla på Ellys bak. Nadja har även förälskat sig i Ellys strumpor så de får inte sitt kvar särskilt länge (kanske bra i denna värme). Elly förflyttar sig överallt i spjälsängen nu och det har hänt fler gånger att vi mitt i natten blivit helt förskräckta över att vi inte hittat henne. Fast som tur är har hon alltid återfunnits nerkrupen i fotändan. Elly har även börjat sova på mage. Jag tycker att det känns lite läskigt. Men vad kan vi göra när hon vänder sig hur hon vill?
På mornarna brukar Elly och Nadja ligga och spana på varandra genom spjälorna och efter ett tag brister de ut i tokiga glädje tjut. De är så söta när de flörtar på det viset med varanndra. Då är man verkligen glad att de är två.
Nadja har förresten lärt sig att stå på knäna så nu är det nog inte långt kvar till hon kryper. Jag längtar och grämer mig om vartannat . För hur ska vi då lyckas ha koll på henne?
Elly ha också kommit upp på knäna nån gång. Men hon tar sig fram så bra genom att rulla att hon inte verkar så intresserad. Vi får väl se om det blir någon krypare av henne. Annars har hon blivit en utomordentlig jollrare. Det är tvåstavigt nu. Alltså ga-ga, va-va, ba-ba osv. Men det allra nyaste är att prutta med munen. Så lagom snyggt.



Tänk dig att dina barn vill något. Men du säger nej. Du är bestämmd på den punkten och tänker inte vika dig........och så få du den här blicken:

image11

och den här...

image12

..vi är chanslösa..

Tidigare inlägg
RSS 2.0